Jer 31:3: Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Det är så Gud älskar oss – med en evig kärlek. Glöm aldrig det.



/ Erica

I kommentarerna i min studiebibel står det väldigt intressanta saker till kapitel sex i Hosea. Så idag tänkte jag att jag ska skriva lite om det.
     Bland annat står det att man på Hoseas tid såg det som att det var en världsvecka som var på 7000 år och motsvarade skapelseveckan med sin sabbat. Man menade att det skulle vara 2000 år utan lagen, 2000 år under lagen, 2000 år under Messias och till sist 1000 års sabbat. Denna lära har varit rådande under den större delen av kyrkohistorien.
     Ni förstår säkert själva vad detta skulle innebära. Nu är det ungefär 2000 år sedan Jesus kom, dog och uppstod. Vi kan se på tidstecknen att vi lever i den sista tiden, och även detta är då något som talar för att det verkligen är så som den här teorin säger. Jesus kommer snart.

I Hosea 6:2 står det: Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.
     Hosea profeterar här om Jesus. Utifrån bibelkommentaren tänker jag då att den här versen innebär att Jesus, från då Han kom första gången, om två dagar ska göra oss levande på nytt. Det är mellan tiden under Messias och sabbaten som de troendes uppståndelse sker, de troende som dött och de troende som fortfarande lever blir då uppryckta och får sin uppståndelsekropp (mer om den nästa vecka!). Han gör oss levande på nytt. Två dagar är 2000 år i världsveckan, vilket borde innebära att det här kommer att ske inom den närmsta framtiden. Exakt när kan vi självklart inte veta, men utifrån tidstecknen kan vi som sagt också se att vi verkligen lever i den sista tiden vilket stämmer överens med detta.
     Jag vill också passa på att påpeka att ”om två dagar” och ”på tredje dagen” är precis samma sak, så att det inte blir något missförstånd gällande det. Om vi ska tänka som man gjorde på Bibelns tid så är ”om två dagar” från idag exempelvis på fredag och även ”på tredje dagen” från idag är på fredag eftersom man då räknar idag som den första dagen, imorgon som den andra och fredag som den tredje dagen. Precis som då Jesus dog och uppstod. Han dog på en fredag och uppstod på en söndag – på den tredje dagen.

/ Erica

Idag lägger jag upp en lovsång som jag tycker är grymt bra. Enjoy.


Kom och regera ♥

/ Erica

Idag tänkte jag dela med mig av några tips då man ska undervisa som jag har skrivit av från en bok nån gång.

1. Ta god tid på dig att förbereda.

2. Läs Rom 10:13-17.
(Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.)

3. Be.

4. Tänk ut vad som är kärnan i budskapet. Vad vill du förmedla till de som lyssnar!?

5. Komprimera det du vill säga till en mening som de som lyssnar hela tiden kan ha i bakhuvudet.

6. Leta upp exempel, bibelverser och ta gärna med berättelser.

7. Skriv ihop anteckningar som hjälper dig att komma ihåg allt som du vill ha sagt.

8. Be.

9. Läs Jos 1:9.
(Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går.)

10. Kör hårt!!

/ Erica

Idag tänkte jag ta upp ett till böneämne som vi kan be för tillsammans – alla kristna som blir förföljda och får lida för sin tro.


Ett exempel på vad man utsatte kristna för tidigare i historien.
(Bilden är hittad via Google tidigare.)

I Sverige har vi det bra. Här brukar inte kristna bli förföljda, slagna på gatorna och mördade just för att de är kristna. Här har vi en frihet att tro som vi vill och leva efter den tron. Visst blir vi hånade ibland och får höra elaka saker från människor som inte verkar förstå innebörden av ordet respekt, men jämfört med hur många andra kristna ute i världen har det så skulle jag trots allt vilja säga att vi har det bra, riktigt bra.
     Så nu tar vi oss tid för att be för våra bröder och systrar ute i världen som inte har det lika bra som vi. Vi ber för att Gud är med de och beskyddar de, att de får känna sig starka i Gud och uppleva en inre frid och glädje trots allt som händer omkring de. Jag vill också att vi tackar Gud för att Han har frälst de och gett de mod att leva för Honom som ett ljus i en mörk värld trots den fara som det utgör för de.

/ Erica

2 Kor 10:3-5:
Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus

Vi lever inte bara ett fysiskt liv utan också ett andligt liv. På grund av detta strider vi inte på världens sätt utan använder oss istället av andliga vapen som är så mycket starkare än de vapen som man strider med i världen. Vi kan med våra vapen bryta ner tankebyggnader och göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus. Detta är något som jag själv har testat, och det fungerar verkligen. Jag hade tankar som jag inte ville ha och som jag tyckte bara förstörde för mig så jag bad att Gud skulle göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och jag känner att det blev bättre sen. Så snacka om kraftfulla vapen. :)

/ Erica

Idag kommer jag att skriva utifrån den sista punkten från det här inlägget.

• En evighet med Jesus…

Vad som händer med de troende som har fått evigt liv kan vi läsa om i de två sista kapitlen i Uppenbarelseboken, and trust me when I say it’s only good stuff. Jag tänkte att jag skulle skriva några citat ur dessa kapitel så får ni se exakt hur underbart det faktiskt kommer att bli. Då får vi vara med Jesus för alltid. ♥


(Bilden är hittad via Google tidigare.)

Upp 21:1-7.
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

Upp 21:22-23.
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.

Upp 22:1-4.
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.

/ Erica

Idag kommer den sista delen där jag berättar om min missionsresa till Thailand 2007. Jag fortsätter där jag slutade igår…

… Det gav hur som helst Andreas en chans att förbereda predikan till nästa dag, och jag och John fick tid att förbereda ungdomsmötet. Vi hade fått veta på morgonen att vårt team skulle ta hand om predikan och ungdomsmötet nästa dag.
… Hela gudstjänsten var underbar, det enda negativa var att det var ganska jobbigt att sitta på golvet och hela tiden tänka på att inte ha fotsulan mot någon. Mina fötter somnade några gånger, men det var ju bara att väcka de, inget större problem alltså. :) … Det kom bara fem ungdomar på ungdomsmötet eftersom resten hade något att göra i samband med skolan. Så det blev aldrig några lekar. Ae sa att de ville höra om hur vi blev frälsta, så vi berättade det och sen berättade de sina vittnesbörd och vi pratade en del och sjöng lovsånger.



Det var onsdag och på kvällen skulle vi på den första cellgruppen. Pastorn vill att vi skulle ha undervisning på varje cellgrupp, och inte bara vittnesbörd som vi först hade trott. Det blev bestämt att jag skulle vittna dagen efter, alltså på torsdagen, och undervisa på fredagen.
[onsdag]… Då vi kom fram till rätt hus gick vi upp för en krokig, och ganska läskig, trappa och kom sen in i ett litet vardagsrum. Teven stod på och det var helt tomt i rummet. Någons Bibel och glasögon låg på golvet, det var det enda som vittnade om att några kristna snart skulle samlas för att tillsammans prisa Gud i en liten by i nordöstra Thailand. Vi satte oss ner på golvet och medan Ae stämde gitarren började fler och fler komma in och sätta sig längs väggen. Vi började med lovsång, underbar lovsång, och sen bad vi innan John vittnade om vad Gud hade gjort i hans liv. Vi fick höra om ett mirakel från hans barndom och två pojkar i 8-9 års-åldern tittade intresserat på honom medan han berättade. Sen blev det dags för Andreas undervisning.
[fredag]… Efter undervisningen berättade Ae att några ville ha förbön, så vi fick lägga händerna på de och be för de. Strax efter åkte vi tillbaka ”hem”. Jag somnade i bilen och sov nästan hela vägen… Innan vi gick och la oss då vi hade kommit ”hem” sa Jessica att hon hade tyckt att det var bra. Och tidigare under dagen hade Andreas, som inte var med på cellgruppen, läst igenom mina anteckningar och sagt att det var bra. Det kändes bra att göra det eftersom det var första gången jag undervisade någonsin. It was fun though.



… Vi avslutade arbetsdagen med att börja måla runt fönstren på övervåningen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, men då vi skulle sluta arbeta var mina händer inte vita längre – de var mörkbruna. Jag hade lyckats få färg över nästan hela händerna. Penseln var i och för sig ganska kladdig från början, men inte så kladdig. Det såg ut som om jag hade krigat med penseln och förlorat, big time. Jessica och Andreas fick skrubba mina händer i tio minuter innan jag blev ren. Haha.

Då vi precis hade kommit till Taphraya gjorde vi alltid något på kvällen, bön och lovsång eller shithead, nu satt vi mest och hängde eller gick och la oss. Just den här kvällen satt jag och läste och John satt en bit ifrån mig och löste Rubic’s kuben som Andreas hade köpt på den andra marknaden på vår day-off. Han hade fastnat för den helt och hållet och löste den numera på tid. Så jag kollade på klockan då och då och tog tid åt honom. Jessica påminde honom då och då om den halvfärdiga utvärderingen som låg på det lilla glasbordet framför honom. Hon och Andreas satt och pysslade med något vid köksbordet, jag kommer inte ens ihåg vad det var. Det var en någorlunda vanlig kväll för oss…



Sista natten sov vi i Bangkok och sen skulle vi flyga hem igen:
… Jag gick omkring och kände mig lite sorgsen hela morgonen. Klockan nio sa vi hejdå åt John som skulle till en annan flygplats för att åka till Korea och hälsa på sina släktingar. Det var ett lätt duggregn ute, vilket bara förstärkte den sorgsna effekten av att teamet redan började splittras. Snyft. Då han hade åkt iväg i den gulgröna taxin började det bli dags för oss andra att hämta vår packning uppe på rummen. Vi skulle få skjuts av några från basen halv tio. Vi hann stå och vänta ett tag innan de kom, men det är ju alltid bra att vara i tid. Då de kom gick vi ut och slängde in våra väskor och strax efter var vi på väg mot flygplatsen. Det hade börjat regna mer och vi kunde höra hur regnet smattrade mot bilen. Om bara några timmar skulle vi vara long gone…

Jag är jätteglad att jag åkte på den här resan. Det var min andra missionsresa och efter att ha varit på den längtar jag bara ännu mer till nästa gång. Visst, allt var inte roligt hela tiden och ibland kändes saker jobbiga, men allt detta spelar ingen roll om man bara får vara precis där Gud vill att man ska vara. Är man det så kan man inte vara lyckligare…

/ Erica

Tidigare har jag berättat om min första missionsresa till Indien som jag åkte på 2006, och nu tänkte jag skriva om resan till Thailand som jag var med på ett år senare, alltså 2007. Även den här gången åkte jag med UMU och precis som förra gången skriver jag ner utdrag från missionsdagboken och lägger upp lite bilder. Den första delen kommer idag och den andra imorgon så att det inte ska bli för mycket på en gång, detta trots att jag bara tagit med korta delar ur det jag skrivit.

Leaving Sweden:
Då vi gick ombord på flyget och tillslut lyfte från Landvetter kändes allt bra. All hemlängtan och oro var som bortblåst. Jag kände att Gud skulle ta hand om mig under resan och att jag var under Hans beskydd. Hallelujah.



Vi mellanlandar i Finland:
… Jag hade fått en av lovsångerna från Restenäs på hjärnan; ”Higher”. Jessica gillar den dock inte eftersom den är så beroendeframkallande och tillslut bara går henne på nerverna. Tillslut blev det på nåt sätt infört att om man så mycket som nynnade på den så var det tio armhävningar som gällde. Ska sanningen fram så slutade det med att jag och John gjorde armhävningar på flygplatsen uppe i konferensrummet där vi satt. Det var ganska folktomt, men det här var dock inte första gången jag gjorde armhävningar på en allmän plats… Mwohahah… :)

Vi kommer fram till Thailand:
Nu var vi framme i Bangkok, äntligen. Vi blev hämtade på flygplatsen av YWAM Thailand som skulle köra oss till UMU-basen i Bangkok där vi skulle vara i två dagar. Så fort vi kom ut från flygplatsen började svetten rinna, det var så extremt varmt. Då vi satt där i minibussen hände det då och då att någon vinkade åt oss eller att vi vinkade åt någon. Det var ganska komiskt egentligen. Men jag antar att thailändare gillar turister, och det var ju vi, i alla fall officiellt sett. För vem hade väl kunnat ana att ett gäng missionärer åkte förbi på vägen vinkandes i en minibuss…



”Erica! Vi åker om fem minuter!” Jag hade precis haft tid med Gud och höll precis på att somna, gäsp. Vi skulle åka till en libanesisk restaurang och äta middag. Jag piggnade snabbt till, vid närmare eftertanke hade jag ju faktiskt inte något val.
… Bangkok såg så coolt ut på kvällen och jag njöt av att vara där. Gissar på att resten av teamet också gjorde det, förutom John som sov hela vägen på grund av total insomnia på flyget natten innan…

Lite från tiden i Bangkok:
Chris lärde oss några viktiga kulturella regler som t ex att det är otroligt förolämpande att ha sin fotsula mot någon eller kliva över någons mat om man sitter på golvet och äter. Precis som foten är kroppens smutsigaste del så är huvudet den viktigaste delen. Därför får man inte röra vid någons huvud, inte ens under förbön. Vi fick också lära oss att hälsa på thai och hur man går på de toaletterna som finns på mindre lyxiga ställen.
… Bönevandringen började med buss, sen scytrain och till sist båt. Sen var vi framme vid det första templet och bad en stund. Under dagen bad vi vid tre tempel till och åt lunch på en restaurang.



13 dagar i Taphraya:
Efter ungefär 3,5 timme var vi framme. Vi hade sett hur landskapet utanför fönstret sakta förändrats från stadsmiljö till vacker natur ute på landet. … Vi gick runt en sjö och landskapet där var så otroligt vackert, det påminde en hel del om Barknåre.

Pastorn tog med oss upp på vinden den kvällen. Den var fint där uppe. På söndagen skulle det vara gudstjänst där. Det var en del instrument där uppe, en talarstol och på väggen hängde det ett stort kors. Vi frågade om vi fick sitta där uppe och ha lovsång, vilket vi fick, så vi satt där och bad, pratade och sjöng riktigt länge. Det var underbart. :)

Det här var första dagen som vi skulle ägna oss åt praktiskt arbete. Inte min favoritsysselsättning, men jag stod klar att sätta igång. Jag var insmord med solspray och MyggA med arbetskläder på mig. … Vi hoppade upp i pick up:en och åkte till pastorns gamla hus/kyrka för att hjälpa till att flytta över saker till det nya huset. Det var varmt, svettigt och jobbigt och jag fick flera gånger påminna mig själv om varför jag var där och inte på en vacker sandstrand. Jag tänkte på Matt 25:40; ”Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’”. Det hjälpte.


Avslutar dagens inlägg med en lite rolig bild där jag och en av ledarna "leker" lite under en rast, haha.

Kika tillbaka imorgon för att läsa den andra och sista delen.

/ Erica

Idag tänker jag skriva ett inlägg utifrån ett bibelord som jag tycker är väldigt bra och som berör mig väldigt mycket; Matt 25:40. Där säger Jesus så här: Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa minsta bröder, det har ni gjort mot mig.


Jesus gråter då Han ser ut över världen och ser allt hemskt som vi gör mot varandra, så varför inte kämpa för att göra gott mot varandra istället?
(Bilden är hittad via Google.)

Då jag läser den här versen känner jag en så stark vilja till att göra så mycket mer för att hjälpa mina medmänniskor. Jag känner att jag vill vara en av de som Jesus kommer att säga så här till. Jag vill höra Honom säga de orden till mig och veta att jag verkligen har kämpat för att hjälpa andra med vad jag kan. Det kan vara allt från att ge någon ett leende som ser ledsen ut till att hjälpa någon ekonomiskt som har det jobbigt, eller kanske dela ut gratis mackor på stan eller något liknande. Det finns alltid något vi kan göra för att hjälpa någon annan – och jag tycker att vi ska välja att göra det!

Titta gärna på videon i det här inlägget för att höra en låt som handlar om just detta.

/ Erica

Nu är det dags att besvara ännu en fråga som vi har fått till bloggen.
     Den här gången kommer frågan från Markus som skriver så här: Tror ni på allt som står i bibeln eller väljer ni ut delar som ni tror på är sant. Efter att ha läst bibeln vet jag är det finns mycket i bibeln som inte är rätt och jag kan inte finna att ni skrivit något om det i eran blogg. Bör inte någon som tror på gud tro på allt som står i bibeln? Det är väl ändå guds ord från början? Sedan förstår jag inte hur man ska kunna tro på allt i bibeln eftersom den på flera sätt säjer emot sig själv.

Tacksam för svar!

Vi tror på allt som står i Bibeln. Vi tror att det är Guds ord och att det inte är upp till oss människor att välja ut det som passar oss och strunta i resten.
     Precis som du själv skriver så tycker vi att om man tror på Gud och är kristen så bör man också tro på allt som står i Bibeln och inte bara vissa delar. Att säga om en sak att det är bra och fint för att Jesus har sagt det och sen säga om en annan sak att det inte stämmer och komma med argument om att Gud måste ha ändrat sig eller att människor har skrivit Bibeln håller inte. Enligt den kristna tron och Bibeln själv är Gud densamme hela tiden och ändrar inte på sig som människor gör, och även om man tänker att Han skulle ha gjort det så är tanken att Han skulle tro precis som majoriteten i samhället gör väldigt naiv. Gud är inte typen som följer strömmen eller vänder kappan efter vinden. Menar man att Bibeln inte är fullt pålitlig eftersom människor har skrivit den så bör ju det gälla allt som står där och inte bara det man själv tycker känns opassande.



Eftersom vi tror att allt är rätt har vi av naturliga skäl inte heller tagit upp något som vi anser inte är rätt. Vi har heller inte haft möjlighet att skriva om allt som finns att skriva om eftersom tiden inte räcker till, men vi försöker att skriva om varierande ämnen och även svara på frågor och få med olika önskemål så långt det går.

Jag har läst hela Bibeln flera gånger och tycker inte att den säger emot sig själv. Anledningen till att människor ser det som att Bibeln säger emot sig själv tror jag beror på att man inte vet tillräckligt mycket om det man läser. Jag har själv varit i den situationen och inte förstått hur vissa saker kan gå ihop. Tar man då reda på varför det står som det gör och verkligen försöker sätta sig in i de olika sammanhangen och sätten att skriva på den tiden då Bibeln skrevs så brukar dock saker klarna. Jag tycker också att det är viktigt att man gör det och inte bara går omkring och känner tvivel på insidan då det gäller Bibeln. Att man tar upp saker som man inte förstår eller som man tycker känns motsägande tycker jag bara är positivt och jag tror att det bara stärker ens tro då man får svar på det man undrade.

/ Erica

Nu är det bara två punkter kvar att skriva om utifrån det här inlägget. Idag skriver jag om den sjunde och näst sista punkten.

• Domedagen.

Då domedagen kommer har Satan besegrats en gång för alla och nu är det människorna som ska dömas efter hur de har levt sina liv. I Bibeln kan vi läsa om detta i Upp 20:11-15:
     Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.


(Bilden är hittad via Google.)

Här ser vi att alla döda får liv igen för att bli dömda inför Guds tron. Tidigare, vid uppryckandet, var det enbart de kristna som uppstod till liv. Men nu är det alltså även de som inte tagit emot Jesus under sina liv som blir dömda. Det är våra egna gärningar som blir vår dom; har man levt i synd och inte accepterat Jesus som sin frälsare kastas man i eldsjön och har man valt att ta del i förlåtelsen som finns tillgänglig i Kristus har man sitt namn skrivet i livets bok.
     För de otroende är detta slutet, och vad som händer med de troende efter detta kommer ni att kunna läsa om i den sista punkten som kommer att publiceras nästa vecka.

/ Erica

Som svar på inlägget vad ni läsare tycker om bloggen kom det upp önskemål om att ha veckans böneämne. Eftersom Idah inte är aktiv här för tillfället tar jag hand om bloggen själv nu och lägger upp minst tre inlägg i veckan, försöker att variera mig, så jag vet inte om det kommer att bli böneämne varje vecka. Men jag tänkte att jag kunde ta med det lite oftare, inte bara då folk skickar in, utan ta upp böneämnen annars med. Börjar med det idag. :)

Det är den sista veckan i oktober nu, och då tycker jag att det passar extra bra att vi ber för alla de kvinnor som har drabbats av bröstcancer och för de som har arbetat med/arbetar med rosa bandet den här månaden.
     Be för att Gud ska vara med de, beskydda de och välsigna de. Vi tror på att böner kan förändra situationer och liv helt och hållet, så var med och be för det här. Gud hör bön.


(Bilden är hittad via Google.)

/ Erica

Idag tänkte jag besvara en fråga som har kommit in till bloggen via en kommentar.
     Så här skriver signaturen Hey: Ta upp saker om att kristna enl apg ska avhålla sig från blod. Vad menas med det?

Det står i tre olika verser i Apostlagärningarna att kristna ska avhålla sig från blod; i Apg 15:20, Apg 15:29 och Apg 21:25. Alla dessa tre verser är i samma sammanhang. I exempelvis Apg 21:25 står det så här: Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt.
     Det handlar alltså om vad de hednakristna skulle behöva göra. Det var nämligen oenighet bland några om de skulle behöva omskära sig eller inte och det hela slutade i att Paulus, Barnabas och några till åkte upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att diskutera detta. De kom då fram till att de inte skulle behöva omskära sig eftersom Gud hade gett den helige Ande även åt de som inte var omskurna. Däremot kom man överens om att man skulle skriva till dem och säga att de skulle avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt. Att man bad de att avhålla sig från detta var först och främst för att lösa det praktiska problemet som fanns i och med att judekristna och hednakristna skulle arbeta tillsammans. De judiska kristna hade växt upp med väldigt stränga föreskrifter bland annat då det gällde mat. Därför gjorde man så här för att bevara friden och för att de inte skulle ta anstöt av något som de hednakristna gjorde. Det handlade alltså om att ta hänsyn.
     Det finns dock de som anser att förbudet om att inte äta något med blod i fortfarande gäller eftersom det budet kom redan innan lagen gavs till Mose. Men själv tycker jag inte att det isåfall går ihop med att Jesus säger att ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren (Mark 7:15). Sedan ges det också exempel i Bibeln på att man skulle ta hänsyn då det gällde maten, och även andra saker, vilket ni kan läsa mer om i Rom 14. I vers 21 står det: Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av.

Nu har vi fått in ännu ett böneämne till bloggen.
     Den här gången är det från Rabbela som skriver så här: Vänligen be för Sargon och Rabbela om en snar återförening efter att ha tvingats leva åtskilda i olika länder.Be för att de krafter som verkar för att förstöra för paret och skilja de åt ska bli verkningslösa i Jesu namn.
Be för Sargons svåra ångest och panikattacker som han får till följd av den kris han hamnat i. Han känner sig liksom förlamad av skräck.orkar inget! Behöver Guds nåd och kraft.
Amen!
Gud välsigne er!

Självklart ska vi be för att Sargon blir helad från sina ångest- och panikattacker och att de blir återförenade och får leva i samma land. Vi tror på att Gud är mäktig att göra under och att Han kommer att göra det även i det här fallet och är övertygade om att allt samverkar till det bästa för oss som älskar Honom.

Rom 8:28: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

/ Erica