Gud ville att jag skulle åka till Indien...

Idag blir det vittnesbörd här på bloggen. Jag klistrar in något som jag skrev på min privata blogg i november. Det är en otrolig historia om hur Gud kallade mig att åka på min första missionsresa och också försörjde mig ekonomiskt. Gud är god.



Jag är missionär och vill spendera resten av mitt liv med att nå ut med evangeliet om Jesus Kristus till de som ännu inte har hört det. Jag är 20 år nu och har levt med min kallelse sen jag var 17. Det var också då som något väldigt speciellt hände, bara några månader efter att jag fått missionskallelsen. Gud kallade mig till min första missionsresa. Gud ville att jag skulle åka till Indien...

Jag vaknade en tidig februari-morgon och året var 2006. Om jag får säga en morgon i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma så tror jag faktiskt att det blir den här...

     Väckarklockan ringde tidigt för att väcka mig lagom till morgonbönen som min församling på den tiden hade 06:00 på onsdagsmornar. Då jag vaknade fanns minnet av nattens dröm kvar klart och tydligt i huvudet. Jag hade drömt om mission. Jag hade i drömmen sett mig själv sitta vid mitt skrivbord och med en målmedveten blick skrivit ner en länk på en liten gul post-it lapp. Länken som jag skrev ner var http://www.missionsresor.com/. Jag hade aldrig hört eller sett den förut. I mitt nyvakna tillstånd avfärdade jag det som en dröm, och inget mer. Men ändå kunde jag inte glömma den. Jag kunde inte sluta tänka på den. I kyrkan några timmar senare testade jag länken via wap på mobilen, det fungerade inte. Sen tog det inte lång tid förrän jag frågade om jag kunde få låna en dator, vilket jag fick. "Sidan kan inte visas" stirrade tillbaka på mig från skärmen. Sidan fanns inte, tänkte jag då. Nu kunde jag kanske släppa det här och acceptera det faktum att det bara hade varit en dröm, and nothing more. Men då jag ytterligare några timmar senare hade kommit hem och satt vid datorn kände jag mig tvungen att testa länken en gång till. Nu kom jag till UMU's missionssida om missionsresor för ungdomar på somrarna...


Jag hade känt mig kallad att åka så fort jag kom in på sidan. Jag hade inte mycket pengar, jag hade aldrig hört talas om UMU förut och jag hade ingen aning om hur jag skulle gå vidare med allt det här. Mamma tyckte att jag var galen och påminde mig mer än en gång om att jag inte hade råd. Hennes förslag var att spara ett år och åka nästa sommar. Men Gud hade andra planer för mig och i kyrkan profeterade en man att Gud skulle ge mig de pengar som jag behövde. Med det löftet blev det i april dags att bestämma till vilket land jag ville åka. Jag frågade Gud och under en lektion i samhällskunskap där jag precis hade haft tankarna på det här och än en gång ställt Gud frågan "Var ska jag åka?" började läraren berätta om då han var i Indien. Det här hände vid två olika tillfällen och det blev alltså Indien som stod på min ansökan.


Inte långt därefter fick jag brev från UMU och betalade grundavgiften på resan som var på cirka 4.000 kronor. Så långt räckte pengarna. Men då en av ledarna för resan ringde en fredagseftermiddag och berättade att flyget kostade över 7.000 och att jag hade fyra dagar på mig att betala började det kännas lite nervöst. Jag hade nämligen bara 1.000 kronor kvar...

     De första dagarna litade jag nervöst på Guds löfte och förväntade mig nästan att någon total främling skulle komma fram och ge mig pengar. Det hände inte. Tillslut var det en dag kvar och jag stannade hemma från skolan och var rejält nervös och ledsen. Jag hade börjat tvivla på att det skulle komma några pengar. Då mamma kom hem från sin praktik berättade hon, som hela tiden hade trott att detta aldrig skulle bli av, att hon hade fått en känsla under dagen att jag verkligen skulle åka till Indien. Mormor ringde också senare under dagen och berättade att hon hade drömt att jag fick pengar i ett anonymt brev. Jag sa till de att jag inte hade fått några pengar och att det inte hade kommit något brev till mig under dagen. Inom mig var det ett kaos och på utsidan var det inte mycket bättre. Sen hände något som kom att förändra allt. Klockan närmade sig 22:00 och jag skulle snart lägga mig för att orka upp tidigt nästa dag och ha nationellt prov i matte. Jag var ensam i mitt rum och tårarna kom samtidigt som jag frågade Gud vad jag hade gjort för fel eftersom Han inte hade försörjt mig som Han hade lovat några månader tidigare. Då kände jag mig manad att bekräfta min tro. Jag gjorde det. Jag sa till Jesus att jag trodde på Honom och att jag älskade Honom. Då kände jag hur något stort hände i andevärlden. En sekund senare hörde jag hur något föll ner i brevinkastet. Jag visste inte vad jag skulle känna eller göra. Då kom mamma in och skulle säga hejdå eftersom hon skulle iväg, jag frågade om det låg något på dörrmattan. Hon suckade uppgivet och tyckte att det räckte nu, hon hade redan kollat där flera gånger under dagen då jag bett henne. Jag såg på henne att hon var irriterad, men trots det sa hon att hon skulle kolla en sista gång, för min skull. Strax därefter kom hon till mig med ett vitt brev i handen. Irritationen var borta och nu såg hon istället ut som om hon hade stött på ett UFO ute i hallen. Hon visste inte vad hon skulle säga eller göra. Hon bara la brevet på sängen och lämnade mig ensam. Jag stirrade på det. Det var tjockt. Det fanns ingen avsändare. Det stod bara "Till Erica". Det hade kommit nyss. Sent på kvällen då porten med all säkerhet redan var låst nere. Då jag öppnade det såg jag sedlar. Det låg 7.000 kronor i brevet. Jag räknade pengarna flera gånger och märkte att det var 500 mer än vad jag behövde. Senare kom jag på att jag inte hade köpt en tågbiljett hem och gissa vad den kostade om inte 500...


Den sommaren åkte jag till Indien på missionsresa. Det blev ett minne för livet och något som bara gjorde mig ännu mer säker på vad jag vill göra med mitt liv...

/Erica


Kommentarer

Skriv din kommentar här:

Namn:
Ska vi komma ihåg dig?

Mail: (det är bara vi som ser den!)

Hemsida/blogg:

Kommentar:

Trackback
Follow toliveforchrist

Jesussajten.se


RSS 2.0