SKULDKÄNSLOR
Jag mår så fruktansvärt illa, dåligt när jag ser denna film. Här hemma sitter jag och klagar på hur trött jag är på att gå i skolan medans det finns massor av människor där ute som skulle göra vad som helst för att gå i skolan. Här sitter jag med ett glas vatten som jag kanske senare kommer töma ur för jag har inte druckit upp det, medans där ute i världen så får dom gå flera km till närmaste brunn och då kanske inte ens vattnet är RENT, dom kanske får gå flera km till en sjö för att hämta vatten som dom först badar och tvättar sig i och sedan tar vatten i en dunk för att gå hem och dricka det. Här hemma kanske jag slänger maten för att gå ut och äta med kompisar istället, medans där ute i världen så letar dom i sopor efter mat. Här sitter jag och kan vara irreterad på min mamma eller pappa för att dom bryr sig för mycket, där ute finns det dom som är ensam och inte har någon förälder.
Jag vill göra skillnad och jag ska göra skillnad, ska du? Kolla in filmen!
// Ida
det är mycket man klagar över:/ bara för att allt kan bli bättre men saken är att man måste acceptera sin egen situtation och se hur bra man egentligen har.
Samtidigt som man alltid får skuld känslor över att man klagar på sitt eget liv när man endå har det rätt bra, så måste jag försvara oss som har det bra.
Våra problem är annorlunda, men inte mindre viktiga för det. Vi lever olika liv och det handlar inte om att vi är själviska eller så, utan man är av naturen aldrig till freds med det man har.
Jag har varit en av de fattigaste och en av de rikaste, så jag vet vad jag pratar om. Alla har problem och klagar... och ingen är mer viktig än någon annan, på så sätt skapar man rättvisa.
Det känns som man behöver ett uppvaknande mellan varven och inser vad ´bra man har det.
Vi borde gå ihop och göra något tillsammans för dessa våra minsta. Jesu hjärta blöder för dem och det är vår uppgift att göra något.
Tillsammans blir vi starka!
Blessings!
