Idag blir det lite lovsång igen. Jag tänkte lägga upp en låt som heter To Live Is Christ och som jag fastnade för years ago. Det är en underbar lovsång som är baserad på det som Paulus skriver i Fil 1:21; Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst…


Parachute Band – To Live Is Christ

/ Erica

Förra veckan nämnde jag i ett inlägg att vi då vi blir uppryckta till Jesus i himlen innan vedermödan kommer att förvandlas och få vår uppståndelsekropp. Det är den kropp som vi sedan kommer att ha för resten av evigheten. Det är en kropp som inte kommer att åldras, inte kommer att utsättas för sjukdomar eller andra dåliga saker. Den kommer att vara perfekt.
     I 1 Kor 15 kan vi läsa vad Paulus skriver om detta. I vers 40 står det så här: Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. I vers 42 fortsätter han med att skriva: Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.
     För att leva i evigheten måste vi alltså ha en kropp som är av evigheten istället för den jordiska och tillfälliga kropp som vi har nu.

/ Erica

Idag lägger jag upp ett vittnesbörd om en kille som hittade Gud på Internet som jag läste om i ett nya testamente som jag har där det finns några vittnesbörd också.



Hittade Gud på Internet.

För drygt ett år sedan hade Joaquin Martinez-Rique, en 16-årig DJ från Borås, inte en tanke på att bli kristen – snarare tvärtom. I hans ögon hade kristna alltid varit trista torrbollar som brukade få både en och annan hånfull kommentar när han sprang på dem i skolans korridorer.

Men en dag lärde han känna en kristen tjej, som på något underligt sätt faktiskt var normal. Dessutom fanns det något smittande i hennes Gudstro som fick Joaquin att känna att något saknades på insidan hos honom själv. Hemma i sin ensamhet surfade han in på en kristen webbsajt. Trots att det han läste kändes skrattretande besökte han sajten igen redan följande kväll. Denna gång fick orden en ny innebörd och Joaquin förstod att det var något äkta i det han läste. Hans första bön blev kort men ärlig: ”Gud jag ger dig EN chans!”.

Nästa morgon var ingenting sig likt. En stark känsla av frid och förlåtelse fanns i hela sovrummet. Förundrad men lycklig insåg han att han fått en första smak av Guds enorma kärlek. En kärlek som finns för var och en som vill ta emot den! 

Vill du skicka in ditt vittnesbörd så att det kommer med på bloggen så är det bara att skriva till [email protected].

/ Erica

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Nu på söndag är det den första advent. Tiden har gått fort och det börjar nu bli dags för adventsljusstakar och allt vad det är.
     För många som firar jul betyder inte budskapet om Jesu födelse så mycket. Det handlar istället mest om den där julskinkan, julklappar, tomtar, julpynt och Kalla Anka på julafton. Det är ju inget fel med julklappar och julpynt, det är inte så jag menar nu. Jag gillar också det. Det enda jag inte gillar är väl tomten, men annars gillar jag det mesta. Men poängen är att Jesus borde vara det som är det centrala med julen. Det borde inte vara så att om man frågar tio barn varför vi firar jul så säger majoriteten att det är för att tomten kommer. Tomten finns inte ens, så myten om honom har blivit jättestor medan Jesu födelse får mindre plats och många knappt tänker på det längre.


(Bilden är hittad via Google.)

Idén med tomten härstammar förresten från att en munk på julen gav barnen presenter. Sen har detta blivit en tradition som har blivit lite väl stor. Att ge presenter var ju en väldigt fin gest, självklart. Men gubben på nordpolen med stort vitt skägg och renar och att det är därför vi firar jul, come on…

Jag vill uppmana er att nu då julen närmar sig att inte bara själva komma ihåg Jesu födelse utan även berätta för andra om den. Se det som en bra chans att kunna sprida evangeliet. Om ni klickar här så kan ni läsa om hur jag blev frälst just på grund av att någon på julen faktiskt lyfte fram Jesus och den riktiga anledningen till varför vi firar jul. Det kan ni också göra. Berätta om Messias som föddes i Betlehem och varför det var en så stor händelse. Berätta vad det lilla barnet som föddes i stallet växte upp till att göra för hela mänskligheten…

/ Erica

Jer 31:3: Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Det är så Gud älskar oss – med en evig kärlek. Glöm aldrig det.



/ Erica

I kommentarerna i min studiebibel står det väldigt intressanta saker till kapitel sex i Hosea. Så idag tänkte jag att jag ska skriva lite om det.
     Bland annat står det att man på Hoseas tid såg det som att det var en världsvecka som var på 7000 år och motsvarade skapelseveckan med sin sabbat. Man menade att det skulle vara 2000 år utan lagen, 2000 år under lagen, 2000 år under Messias och till sist 1000 års sabbat. Denna lära har varit rådande under den större delen av kyrkohistorien.
     Ni förstår säkert själva vad detta skulle innebära. Nu är det ungefär 2000 år sedan Jesus kom, dog och uppstod. Vi kan se på tidstecknen att vi lever i den sista tiden, och även detta är då något som talar för att det verkligen är så som den här teorin säger. Jesus kommer snart.

I Hosea 6:2 står det: Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.
     Hosea profeterar här om Jesus. Utifrån bibelkommentaren tänker jag då att den här versen innebär att Jesus, från då Han kom första gången, om två dagar ska göra oss levande på nytt. Det är mellan tiden under Messias och sabbaten som de troendes uppståndelse sker, de troende som dött och de troende som fortfarande lever blir då uppryckta och får sin uppståndelsekropp (mer om den nästa vecka!). Han gör oss levande på nytt. Två dagar är 2000 år i världsveckan, vilket borde innebära att det här kommer att ske inom den närmsta framtiden. Exakt när kan vi självklart inte veta, men utifrån tidstecknen kan vi som sagt också se att vi verkligen lever i den sista tiden vilket stämmer överens med detta.
     Jag vill också passa på att påpeka att ”om två dagar” och ”på tredje dagen” är precis samma sak, så att det inte blir något missförstånd gällande det. Om vi ska tänka som man gjorde på Bibelns tid så är ”om två dagar” från idag exempelvis på fredag och även ”på tredje dagen” från idag är på fredag eftersom man då räknar idag som den första dagen, imorgon som den andra och fredag som den tredje dagen. Precis som då Jesus dog och uppstod. Han dog på en fredag och uppstod på en söndag – på den tredje dagen.

/ Erica

Idag lägger jag upp en lovsång som jag tycker är grymt bra. Enjoy.


Kom och regera ♥

/ Erica

Idag tänkte jag dela med mig av några tips då man ska undervisa som jag har skrivit av från en bok nån gång.

1. Ta god tid på dig att förbereda.

2. Läs Rom 10:13-17.
(Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.)

3. Be.

4. Tänk ut vad som är kärnan i budskapet. Vad vill du förmedla till de som lyssnar!?

5. Komprimera det du vill säga till en mening som de som lyssnar hela tiden kan ha i bakhuvudet.

6. Leta upp exempel, bibelverser och ta gärna med berättelser.

7. Skriv ihop anteckningar som hjälper dig att komma ihåg allt som du vill ha sagt.

8. Be.

9. Läs Jos 1:9.
(Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går.)

10. Kör hårt!!

/ Erica

Idag tänkte jag ta upp ett till böneämne som vi kan be för tillsammans – alla kristna som blir förföljda och får lida för sin tro.


Ett exempel på vad man utsatte kristna för tidigare i historien.
(Bilden är hittad via Google tidigare.)

I Sverige har vi det bra. Här brukar inte kristna bli förföljda, slagna på gatorna och mördade just för att de är kristna. Här har vi en frihet att tro som vi vill och leva efter den tron. Visst blir vi hånade ibland och får höra elaka saker från människor som inte verkar förstå innebörden av ordet respekt, men jämfört med hur många andra kristna ute i världen har det så skulle jag trots allt vilja säga att vi har det bra, riktigt bra.
     Så nu tar vi oss tid för att be för våra bröder och systrar ute i världen som inte har det lika bra som vi. Vi ber för att Gud är med de och beskyddar de, att de får känna sig starka i Gud och uppleva en inre frid och glädje trots allt som händer omkring de. Jag vill också att vi tackar Gud för att Han har frälst de och gett de mod att leva för Honom som ett ljus i en mörk värld trots den fara som det utgör för de.

/ Erica

2 Kor 10:3-5:
Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus

Vi lever inte bara ett fysiskt liv utan också ett andligt liv. På grund av detta strider vi inte på världens sätt utan använder oss istället av andliga vapen som är så mycket starkare än de vapen som man strider med i världen. Vi kan med våra vapen bryta ner tankebyggnader och göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus. Detta är något som jag själv har testat, och det fungerar verkligen. Jag hade tankar som jag inte ville ha och som jag tyckte bara förstörde för mig så jag bad att Gud skulle göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och jag känner att det blev bättre sen. Så snacka om kraftfulla vapen. :)

/ Erica

Idag kommer jag att skriva utifrån den sista punkten från det här inlägget.

• En evighet med Jesus…

Vad som händer med de troende som har fått evigt liv kan vi läsa om i de två sista kapitlen i Uppenbarelseboken, and trust me when I say it’s only good stuff. Jag tänkte att jag skulle skriva några citat ur dessa kapitel så får ni se exakt hur underbart det faktiskt kommer att bli. Då får vi vara med Jesus för alltid. ♥


(Bilden är hittad via Google tidigare.)

Upp 21:1-7.
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

Upp 21:22-23.
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.

Upp 22:1-4.
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.

/ Erica

Idag kommer den sista delen där jag berättar om min missionsresa till Thailand 2007. Jag fortsätter där jag slutade igår…

… Det gav hur som helst Andreas en chans att förbereda predikan till nästa dag, och jag och John fick tid att förbereda ungdomsmötet. Vi hade fått veta på morgonen att vårt team skulle ta hand om predikan och ungdomsmötet nästa dag.
… Hela gudstjänsten var underbar, det enda negativa var att det var ganska jobbigt att sitta på golvet och hela tiden tänka på att inte ha fotsulan mot någon. Mina fötter somnade några gånger, men det var ju bara att väcka de, inget större problem alltså. :) … Det kom bara fem ungdomar på ungdomsmötet eftersom resten hade något att göra i samband med skolan. Så det blev aldrig några lekar. Ae sa att de ville höra om hur vi blev frälsta, så vi berättade det och sen berättade de sina vittnesbörd och vi pratade en del och sjöng lovsånger.



Det var onsdag och på kvällen skulle vi på den första cellgruppen. Pastorn vill att vi skulle ha undervisning på varje cellgrupp, och inte bara vittnesbörd som vi först hade trott. Det blev bestämt att jag skulle vittna dagen efter, alltså på torsdagen, och undervisa på fredagen.
[onsdag]… Då vi kom fram till rätt hus gick vi upp för en krokig, och ganska läskig, trappa och kom sen in i ett litet vardagsrum. Teven stod på och det var helt tomt i rummet. Någons Bibel och glasögon låg på golvet, det var det enda som vittnade om att några kristna snart skulle samlas för att tillsammans prisa Gud i en liten by i nordöstra Thailand. Vi satte oss ner på golvet och medan Ae stämde gitarren började fler och fler komma in och sätta sig längs väggen. Vi började med lovsång, underbar lovsång, och sen bad vi innan John vittnade om vad Gud hade gjort i hans liv. Vi fick höra om ett mirakel från hans barndom och två pojkar i 8-9 års-åldern tittade intresserat på honom medan han berättade. Sen blev det dags för Andreas undervisning.
[fredag]… Efter undervisningen berättade Ae att några ville ha förbön, så vi fick lägga händerna på de och be för de. Strax efter åkte vi tillbaka ”hem”. Jag somnade i bilen och sov nästan hela vägen… Innan vi gick och la oss då vi hade kommit ”hem” sa Jessica att hon hade tyckt att det var bra. Och tidigare under dagen hade Andreas, som inte var med på cellgruppen, läst igenom mina anteckningar och sagt att det var bra. Det kändes bra att göra det eftersom det var första gången jag undervisade någonsin. It was fun though.



… Vi avslutade arbetsdagen med att börja måla runt fönstren på övervåningen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, men då vi skulle sluta arbeta var mina händer inte vita längre – de var mörkbruna. Jag hade lyckats få färg över nästan hela händerna. Penseln var i och för sig ganska kladdig från början, men inte så kladdig. Det såg ut som om jag hade krigat med penseln och förlorat, big time. Jessica och Andreas fick skrubba mina händer i tio minuter innan jag blev ren. Haha.

Då vi precis hade kommit till Taphraya gjorde vi alltid något på kvällen, bön och lovsång eller shithead, nu satt vi mest och hängde eller gick och la oss. Just den här kvällen satt jag och läste och John satt en bit ifrån mig och löste Rubic’s kuben som Andreas hade köpt på den andra marknaden på vår day-off. Han hade fastnat för den helt och hållet och löste den numera på tid. Så jag kollade på klockan då och då och tog tid åt honom. Jessica påminde honom då och då om den halvfärdiga utvärderingen som låg på det lilla glasbordet framför honom. Hon och Andreas satt och pysslade med något vid köksbordet, jag kommer inte ens ihåg vad det var. Det var en någorlunda vanlig kväll för oss…



Sista natten sov vi i Bangkok och sen skulle vi flyga hem igen:
… Jag gick omkring och kände mig lite sorgsen hela morgonen. Klockan nio sa vi hejdå åt John som skulle till en annan flygplats för att åka till Korea och hälsa på sina släktingar. Det var ett lätt duggregn ute, vilket bara förstärkte den sorgsna effekten av att teamet redan började splittras. Snyft. Då han hade åkt iväg i den gulgröna taxin började det bli dags för oss andra att hämta vår packning uppe på rummen. Vi skulle få skjuts av några från basen halv tio. Vi hann stå och vänta ett tag innan de kom, men det är ju alltid bra att vara i tid. Då de kom gick vi ut och slängde in våra väskor och strax efter var vi på väg mot flygplatsen. Det hade börjat regna mer och vi kunde höra hur regnet smattrade mot bilen. Om bara några timmar skulle vi vara long gone…

Jag är jätteglad att jag åkte på den här resan. Det var min andra missionsresa och efter att ha varit på den längtar jag bara ännu mer till nästa gång. Visst, allt var inte roligt hela tiden och ibland kändes saker jobbiga, men allt detta spelar ingen roll om man bara får vara precis där Gud vill att man ska vara. Är man det så kan man inte vara lyckligare…

/ Erica

Tidigare har jag berättat om min första missionsresa till Indien som jag åkte på 2006, och nu tänkte jag skriva om resan till Thailand som jag var med på ett år senare, alltså 2007. Även den här gången åkte jag med UMU och precis som förra gången skriver jag ner utdrag från missionsdagboken och lägger upp lite bilder. Den första delen kommer idag och den andra imorgon så att det inte ska bli för mycket på en gång, detta trots att jag bara tagit med korta delar ur det jag skrivit.

Leaving Sweden:
Då vi gick ombord på flyget och tillslut lyfte från Landvetter kändes allt bra. All hemlängtan och oro var som bortblåst. Jag kände att Gud skulle ta hand om mig under resan och att jag var under Hans beskydd. Hallelujah.



Vi mellanlandar i Finland:
… Jag hade fått en av lovsångerna från Restenäs på hjärnan; ”Higher”. Jessica gillar den dock inte eftersom den är så beroendeframkallande och tillslut bara går henne på nerverna. Tillslut blev det på nåt sätt infört att om man så mycket som nynnade på den så var det tio armhävningar som gällde. Ska sanningen fram så slutade det med att jag och John gjorde armhävningar på flygplatsen uppe i konferensrummet där vi satt. Det var ganska folktomt, men det här var dock inte första gången jag gjorde armhävningar på en allmän plats… Mwohahah… :)

Vi kommer fram till Thailand:
Nu var vi framme i Bangkok, äntligen. Vi blev hämtade på flygplatsen av YWAM Thailand som skulle köra oss till UMU-basen i Bangkok där vi skulle vara i två dagar. Så fort vi kom ut från flygplatsen började svetten rinna, det var så extremt varmt. Då vi satt där i minibussen hände det då och då att någon vinkade åt oss eller att vi vinkade åt någon. Det var ganska komiskt egentligen. Men jag antar att thailändare gillar turister, och det var ju vi, i alla fall officiellt sett. För vem hade väl kunnat ana att ett gäng missionärer åkte förbi på vägen vinkandes i en minibuss…



”Erica! Vi åker om fem minuter!” Jag hade precis haft tid med Gud och höll precis på att somna, gäsp. Vi skulle åka till en libanesisk restaurang och äta middag. Jag piggnade snabbt till, vid närmare eftertanke hade jag ju faktiskt inte något val.
… Bangkok såg så coolt ut på kvällen och jag njöt av att vara där. Gissar på att resten av teamet också gjorde det, förutom John som sov hela vägen på grund av total insomnia på flyget natten innan…

Lite från tiden i Bangkok:
Chris lärde oss några viktiga kulturella regler som t ex att det är otroligt förolämpande att ha sin fotsula mot någon eller kliva över någons mat om man sitter på golvet och äter. Precis som foten är kroppens smutsigaste del så är huvudet den viktigaste delen. Därför får man inte röra vid någons huvud, inte ens under förbön. Vi fick också lära oss att hälsa på thai och hur man går på de toaletterna som finns på mindre lyxiga ställen.
… Bönevandringen började med buss, sen scytrain och till sist båt. Sen var vi framme vid det första templet och bad en stund. Under dagen bad vi vid tre tempel till och åt lunch på en restaurang.



13 dagar i Taphraya:
Efter ungefär 3,5 timme var vi framme. Vi hade sett hur landskapet utanför fönstret sakta förändrats från stadsmiljö till vacker natur ute på landet. … Vi gick runt en sjö och landskapet där var så otroligt vackert, det påminde en hel del om Barknåre.

Pastorn tog med oss upp på vinden den kvällen. Den var fint där uppe. På söndagen skulle det vara gudstjänst där. Det var en del instrument där uppe, en talarstol och på väggen hängde det ett stort kors. Vi frågade om vi fick sitta där uppe och ha lovsång, vilket vi fick, så vi satt där och bad, pratade och sjöng riktigt länge. Det var underbart. :)

Det här var första dagen som vi skulle ägna oss åt praktiskt arbete. Inte min favoritsysselsättning, men jag stod klar att sätta igång. Jag var insmord med solspray och MyggA med arbetskläder på mig. … Vi hoppade upp i pick up:en och åkte till pastorns gamla hus/kyrka för att hjälpa till att flytta över saker till det nya huset. Det var varmt, svettigt och jobbigt och jag fick flera gånger påminna mig själv om varför jag var där och inte på en vacker sandstrand. Jag tänkte på Matt 25:40; ”Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’”. Det hjälpte.


Avslutar dagens inlägg med en lite rolig bild där jag och en av ledarna "leker" lite under en rast, haha.

Kika tillbaka imorgon för att läsa den andra och sista delen.

/ Erica