Idag tänkte jag skriva av lite information om kristendomen som står i ett litet nya testamente som jag har. Det handlar om hur kristendomen sprider sig och är riktigt uppmuntrande.



Trodde du kristendomen var död?
• Varje dag får över 325 000 människor höra det kristna budskapet för första gången!
• Varje dag fattar c:a 174 000 människor beslutet att själva ta emot Jesus, och 3 500 kristna församlingar startar varje vecka, över hela världen!
• C:a 1.7 miljarder människor lyssnar regelbundet på kristen radio eller ser kristen TV regelbundet!
• Kristna tillbringar 388 000 000 000 arbetstimmar varje år med att berätta för andra om Jesus!
• I många länder, som Korea, Chile och Indonesien (det största muslimska landet i världen) har över 10 % av befolkningen vänt sig till kristendomen, bara under ett decennium.
• Efter 70 år av kommunistiskt välde har forna Sovjetunionen nu över 100 miljoner kristna – fem gånger så många som kommunistpartiet på höjden av sin popularitet!

(Källa: Global Evangelization Movement)

/ Erica

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Nu på söndag är det den första advent. Tiden har gått fort och det börjar nu bli dags för adventsljusstakar och allt vad det är.
     För många som firar jul betyder inte budskapet om Jesu födelse så mycket. Det handlar istället mest om den där julskinkan, julklappar, tomtar, julpynt och Kalla Anka på julafton. Det är ju inget fel med julklappar och julpynt, det är inte så jag menar nu. Jag gillar också det. Det enda jag inte gillar är väl tomten, men annars gillar jag det mesta. Men poängen är att Jesus borde vara det som är det centrala med julen. Det borde inte vara så att om man frågar tio barn varför vi firar jul så säger majoriteten att det är för att tomten kommer. Tomten finns inte ens, så myten om honom har blivit jättestor medan Jesu födelse får mindre plats och många knappt tänker på det längre.


(Bilden är hittad via Google.)

Idén med tomten härstammar förresten från att en munk på julen gav barnen presenter. Sen har detta blivit en tradition som har blivit lite väl stor. Att ge presenter var ju en väldigt fin gest, självklart. Men gubben på nordpolen med stort vitt skägg och renar och att det är därför vi firar jul, come on…

Jag vill uppmana er att nu då julen närmar sig att inte bara själva komma ihåg Jesu födelse utan även berätta för andra om den. Se det som en bra chans att kunna sprida evangeliet. Om ni klickar här så kan ni läsa om hur jag blev frälst just på grund av att någon på julen faktiskt lyfte fram Jesus och den riktiga anledningen till varför vi firar jul. Det kan ni också göra. Berätta om Messias som föddes i Betlehem och varför det var en så stor händelse. Berätta vad det lilla barnet som föddes i stallet växte upp till att göra för hela mänskligheten…

/ Erica

Idag tänker jag skriva ett inlägg utifrån ett bibelord som jag tycker är väldigt bra och som berör mig väldigt mycket; Matt 25:40. Där säger Jesus så här: Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa minsta bröder, det har ni gjort mot mig.


Jesus gråter då Han ser ut över världen och ser allt hemskt som vi gör mot varandra, så varför inte kämpa för att göra gott mot varandra istället?
(Bilden är hittad via Google.)

Då jag läser den här versen känner jag en så stark vilja till att göra så mycket mer för att hjälpa mina medmänniskor. Jag känner att jag vill vara en av de som Jesus kommer att säga så här till. Jag vill höra Honom säga de orden till mig och veta att jag verkligen har kämpat för att hjälpa andra med vad jag kan. Det kan vara allt från att ge någon ett leende som ser ledsen ut till att hjälpa någon ekonomiskt som har det jobbigt, eller kanske dela ut gratis mackor på stan eller något liknande. Det finns alltid något vi kan göra för att hjälpa någon annan – och jag tycker att vi ska välja att göra det!

Titta gärna på videon i det här inlägget för att höra en låt som handlar om just detta.

/ Erica

Ni har säkert alla någon gång hört uttrycket att man ska leva som man lär. Det är lite det som det här inlägget kommer att handla om.
     Då jag hörde den här låten med Ian Eskelin fick jag inspirationen till att skriva det här. Så här sjunger han i refrängen: Shout! Shout it out, shout it out loud! My actions will be heard, even louder than my words…

Det är jättebra att vi berättar för andra om Jesus, leder de till frälsning och lär ut vad Bibeln säger om olika saker. Men det som egentligen talar ännu starkare än allt som vi någonsin kan säga är hur vi själva väljer att leva. Det räcker inte bara att vi tror och att vi med våra ord säger bra saker. Vi behöver också handla efter vår tro så att våra gärningar samverkar med den tro som vi har.
     Om vi säger till andra att man ska leva helt efter Bibeln och följa Gud i allt och själva inte gör det så är det ju uppenbarligen något som är fel, eller hur!? Jakob skriver i sitt brev i det andra kapitlet att tro utan gärningar är död. Visst är det genom tron på Jesus som vi blir frälsta, absolut, och visst kan vi aldrig vara perfekta utan är alltid beroende av nåden. Men som frälsta måste vi också leva som att vi är det. Det måste märkas på oss; vi måste låta Jesus förvandla våra liv. Vi ska exempelvis inte bara säga att man ska älska sin nästa som sig själv, vi ska älska vår nästa som oss själva. Vi ska inte bara säga att det är fel att ha sex innan man har gift sig, vi ska inte ha det själva heller. Och samma sak är det förstås med allt annat. Är vi frälsta ska vi leva som frälsta, och inte som vi gjorde innan. Cause our actions will be heard, even louder than our words…

/ Erica

De där söndagarna i kyrkan är riktigt underbara, om man frågar mig.
     Jag älskar att få komma till kyrkan och känna mig inspirerad, uppmuntrad och få prisa Gud i lovsången tillsammans med andra. Ofta känns det som om taket är på väg att lyfta och man nästan kan känna hur änglarna sjunger med oss inför Guds tron. Då vi döper någon som har valt att leva för Jesus och den personen får gå ner i dopgraven och begrava sitt gamla liv så är stämningen verkligen på topp. Jag jublar inombords. Jag älskar att få sitta och lyssna på predikan och lära mig. Det har till och med hänt några gånger att predikan har handlat om precis det som jag behövde få höra. Som om Gud ville säga det just till mig. Då vi ska ta nattvarden tillsammans känns det alltid så stort. Jag kan känna mig alldeles darrig. Det får mig att tänka så mycket mer på vad Jesus har gjort för mig. På att Han offrade sig själv för mig, för att jag skulle få liv genom Honom. Det finns inget större än det. Inget bättre. I slutet på mötet har vi förbön. Då kan någon be för en om man vill det. Att be tillsammans under mötet är underbart, och att sen också få någon som ber för en efter om man känner att man behöver det är minst lika underbart.
    Det är så här det är att vara i kyrkan, and that’s why I love it. Jag längtar redan till nästa gång jag ska åka dit, till nästa gång jag får vara med om allt det här underbara igen…


Det här är min församling – Korskyrkan i Gävle. ♥

Det enda negativa jag har att säga då det gäller kyrkan, för ja, det finns faktiskt en sak, är att jag av naturliga skäl nu då jag bor ute på landet för tillfället inte är där lika mycket som jag var tidigare. Det känns såklart lite tråkigt. Just därför vill jag uppmuntra er så mycket mer att gå dit. Ta vara på att ni (förhoppningsvis) inte har flera mil till kyrkan. Se på det som ett privilegium att få komma dit. Njut av det.

/ Erica

Då jag satt och lyssnade på en lovsång i slutet på förra veckan så tänkte jag på en sak.
     Jag tänkte på hur otroligt STOR Gud verkligen är. Han har skapat varje stjärna och Han kallar de alla vid namn. Tänk då på hur många stjärnor det finns, tänk på hur väldigt stort universum verkligen är och tänk sedan på att Gud har skapat allt detta. Det är helt amazing, och jag känner att jag inte kan beskriva det med ord eftersom det är för stort för det. Men tänk på detta en stund och på att den Gud som har gjort allt detta är Han som älskar oss och alltid är med oss. That’s our God.


(Bilden är hittad via Google.)

Tänker avsluta det här inlägget med ett bibelord.
     Ps 147:4: Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner de alla vid namn.

/ Erica

Förra veckan så tänkte jag en del på att Gud verkligen ger oss det vi behöver dag för dag. Han är alltid med oss och Han ser till så att vi har det vi behöver varje dag. Allt vi behöver göra är att lita på Honom och följa Honom, så tar Han hand om resten. :)

     Jag började plugga igen förra veckan och läser nu några kurser på Komvux. Det blev en del krångel med att kurser inte kom upp på min sida (jag har kurserna på distans) och det blev fel med kurslitteraturen. Egentligen hade jag ingenting att oroa mig för eftersom det skulle lösa sig förr eller senare, men ändå tyckte jag att hela situationen kändes jättejobbig och jag oroade mig. Det var den dagen som jag hade fått Joh 14:1 som Dagens Bibelord. Där står det: Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. Snacka om ett passande bibelord. Ibland händer det att jag tar ett bibelord på morgonen ur en skål där det ligger fullt med hopvikta lappar med bibelord på som verkligen talar rakt in i mitt liv och är precis det jag behöver få höra just den dagen. Gud ger mig det jag behöver varje dag, och jag vet att Han också vill ge dig det du behöver för varje dag. Det är sån Gud är. Om vi bara söker Hans rike först ska vi få allt det andra också (Matt 6:34). Det har Han lovat.

Han tar hand om oss varje dag. Han finns alltid där med en öppen famn...
(Bilden är hittad via Google.)

/ Erica

Idag är det vanligt att många människor försöker att bortförklara Guds ord på olika sätt. Man kommer med ursäkter som till exempel att samhället har förändrats så mycket sen Bibeln skrevs och att vi därför får anpassa Bibeln efter hur det är idag, eller så säger man kanske att man inte kan tolka allt som står i Bibeln bokstavligt eller varför inte att allt inte kan vara sant eftersom Gud älskar oss så väldigt mycket...

Frågan är dock hur mycket man egentligen har tänkt till då man kommer med dessa egentligen ganska korkade argument. För ja, jag tycker verkligen att de är ganska korkade. Fortsätt läs så kommer du att förstå varför jag tycker som jag gör.

Visst förändras samhället, det är inget konstigt eftersom vi hela tiden utvecklas. Eftersom vi inte är perfekta kan vi alltid sträva efter att bli bättre.

     Gud däremot är redan perfekt och därför kan Han inte bli bättre än vad Han redan är. Han behöver inte utvecklas. Han ändrar inte åsikt eller ångrar sig. Påstår man det så menar man antingen att Gud inte är perfekt och därför behöver utvecklas som vi gör (vilket också skulle göra Honom till en lögnare med tanke på en hel massa bibelverser), eller att Han anpassar sig efter oss av någon anledning (vilket också skulle göra Honom till en lögnare med tanke på en hel massa bibelverser). Och anpassar Han sig efter människan så borde Han ju egentligen få väldiga problem eftersom vi människor har en förmåga att inte vara överens om saker. Det komiska här är då att de som menar att Han anpassar sig efter människans utveckling alltid tror att Han håller med just dem. Totalt ologiskt med andra ord.

Om vi går vidare till tolkningsfrågan så behöver man inte göra det så komplicerat, tycker jag. Är något skrivet på ett sätt i Bibeln så att man har anledning att tolka det symboliskt (som exempelvis en liknelse) så gör man ju såklart det, men är den enda anledningen för en symbolisk tolkning att man själv tycker att det låter osannolikt så blir det ju lite dumt. Ska man göra på det viset kan man ju få det till vad som helst liksom.

Bibeln är Hans ord som är nedskrivet av Hans tjänare och inspirerat av Hans Helige Ande. Det håller genom allt. Det är ord från den allsmäktige guden till oss.

     Det är inte och kommer aldrig att vara okej att ha sex innan äktenskapet, leva som homosexuell, ljuga om det inte skadar någon, bli sambo eller något annat som går emot Guds ord. Bara för att Gud älskar oss betyder inte det att Han tillåter allt eller att saker helt plötsligt blir okej bara för att vi tycker på ett visst sätt. Sen kan man såklart alltid välja att inte hålla med och inte följa Gud, men om man inbillar sig att det är okej så ljuger man bara för sig själv.

/ Erica

För drygt en vecka sen tänkte jag på att ha beroendeförhållande till Gud då vi ber och vad det innebär.

     Är man helt beroende av Gud och ropar ut till Honom i tro för det man ber om så som Jesus berättar om i liknelsen i Luk 11:5-13, eller tänker man att man kan "testa" att be och om det inte fungerar så har man en annan sak som man gör istället. Till exempel om man har ont i huvudet så ber man först och sen en minut senare så går man och tar en värktablett istället.

     Nu menar jag absolut inte att det i det fallet skulle vara fel att ta en värktablett. Så missförstå mig inte. Utan det jag menar är att om vi ber och sen tänker att om vi inte får bönesvar så kan vi alltid lösa problemet på ett annat sätt så ber man inte i beroendeförhållande till Gud. Vi är inte beroende av att Gud ska gripa in. Det är ungefär samma sak som att mannen i liknelsen skulle ha gått därifrån efter en liten stund och tänkt att han kunde lösa det på ett annat sätt istället. Hade han gjort det så hade han ju knappast fått det som han behövde...

(Bilden är härifrån.)

Så vad vill jag då säga med detta?

     Först och främst att jag tror att det är viktigt att be i beroendeförhållande till Gud om man vill ha bönesvar. För bönesvar kräver många gånger tro, uthållighet och envishet. I Matt 7:7 står det: Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Verben bed, sök och bulta uttrycker genom sin grammatiska form något som fortgår. Vi ska alltså fortsätta med att be tills vi får och inte bara be en gång och sen sluta och hitta en annan lösning istället.

/ Erica

Igår fyllde jag år. Det var inte bara jag, min familj och mina vänner som gladde sig åt att jag 21 år tidigare hade blivit född utan även Gud och alla Hans änglar. Det tänkte jag på redan på morgonen då jag hade kommit upp och satt och läste lite i Bibeln. Jag tänkte på att Gud har älskat oss alla sen vi låg i mammas mage. Redan då såg Han oss som sina underbara barn och tänkte på sig själv som vår Fader. Redan då vi låg där i magen och var så små så att vi knappt syntes så hade Han en plan för våra liv och en kallelse åt oss. ♥

I Ps 139:16 står det så här: Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

     Vi kan också läsa i Jer 1:5 och Gal 1:15 om hur Gud utvalde Jeremia och Paulus redan i moderlivet. På samma sätt utväljer Han oss alla redan då. Han älskar oss så ovillkorligt mycket och vill inget hellre än att vi ska välja att gå på den väg som Han har utvalt. Den där smala vägen, ni vet.

Tyvärr så finns det också de barn som inte är önskade av sina föräldrar. Som blir övergivna och lämnade ensamma. Det finns de som blir övergivna vid födseln, om de ens får möjligheten att födas. Sen finns det de som får växa upp och känna att de inte är önskade. Det här är verkligen hemska situationer.

     Men Gud har något att säga om detta i sitt ord. Så här skrev David i Ps 27:10: Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig. I Guds ögon är vi alla önskade, för Han vill ha oss och Han vill ta emot oss. Det spelar ingen roll varifrån vi kommer eller hur omständigheterna ser ut. Han älskar oss och den dag som vi föddes gladdes Gud och änglarna över oss...


(Bilden är hittad via Google.)

Den senaste tiden har jag tänkt på att jag har blivit mycket mer positiv som människa än vad jag var förut.

     Jag har insett att man faktiskt alltid kan välja att vara positiv. Många gånger så är det valet lätt eftersom omständigheterna gör så att det är lätt att vara positiv och se positivt på det som händer i livet. Om omständigheterna däremot gör så att det är lättare att vara negativ så blir valet att vara positiv svårare. Men det betyder inte att det är en omöjlighet för oss att välja att istället, trots omständigheterna, se på saker på ett positivt sätt.

Det handlar inte bara om att vi mår bäst av att vara positiva och är gladare och roligare att umgås med. Det handlar också om hur vi ser på våra problem och hur vi väljer att hantera de som kristna.

     Om det till exempel har hänt något jobbigt så kan vi välja om vi ska gräva ner oss i det och se på hela situationen på ett negativt sätt och kanske tänka: Nu är allt skit, och jag orkar inte med det här längre och tänker dra täcket över huvudet och skita i allt idag. Eller så kan vi välja att vara positiva och tro på att hur illa det än ser ut att vara så kan Gud alltid vända situationen till det bästa. Det är ju faktiskt det som Han har lovat oss att göra. I Rom 8:28 skriver Paulus detta: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Då vi väljer att tro på det och leva våra liv efter det löftet så går det i princip inte att vara negativ längre. För hur ska man kunna vara det då man lever sitt liv i vetskapen om att Gud är med varje dag och att Han personligen kommer att se till så att allt samverkar till det bästa för oss?

Jag vill också påminna er om en sak som jag tog upp i min senaste bibelundervisning, om mannen som bad Jesus att hjälpa hans otro (Mark 9:23-24). Det kan man använda sig av här om man känner att man inte har tro för att Gud kommer att hålla sitt löfte. Och om man känner att det är svårt att skaka av sig det negativa så kan man även vända på själva uttrycket och be: Jag vill vara positiv, hjälp mig med det, Herre!

Så välj att vara positiv. Jag lovar att ditt liv kommer att kännas så mycket enklare och roligare att leva. Plus att du kan få ge ut så mycket mer bra saker till andra människor då du själv känner dig glad och hanterar saker på ett positivt sätt i tron på att Gud håller sitt löfte till dig...