Idag tänkte jag att jag skulle börja berätta om min första missionsresa. Det var sommaren 2006 och jag åkte till Indien i ungefär tre veckor. Första delen kommer nu och sen tar jag den andra och sista delen imorgon, på det sättet blir det inte för mycket på en gång. Jag lägger upp bilder från resan och skriver ner utdrag från missionsdagboken och tänkte sen avsluta med att berätta lite om vad den här resan har betytt för mig...

Jag åkte med UMU och vi spenderade först tre dagar på deras bas i Restenäs för att teamet skulle lära känna varandra, lära oss lite mer om Indien och ha undervisning och lovsång tillsammans med andra team. Den 20/6 åkte vi tidigt på morgonen till Landvetter för att därifrån ta oss vidare till Indien...


På flygplatsen...

Då planet landade såg vi hur temperaturen utanför steg. Den stannade på 29°C och då var det sent på kvällen. Puh!!! Varmt!! Vi fick stå länge i passkontrollen. Det var jobbigt, svettigt och varmt. Trodde att jag skulle svimma ett tag, var himla trött också. Men det kändes bättre då vi började röra på oss igen. Då vi kom ut luktade det kryddor och var fullt av ljud överallt. Sofie väntade på oss utanför flygplatsen med några taxibilar. Vi skulle åka taxi i drygt en timme för att komma till IHOP (International House Of Prayer) där vi skulle sova. Vi slängde in bagaget och åkte iväg... :)
     HJÄLP!!! Man kan lugnt säga att det här inte var som att åka bil i Sverige!! Jag var livrädd i början. Det fanns inga bilbälten och vägfiler, folk tutade hela tiden och det gick fort. Scary.


Jag och tre andra tjejer i teamet vid IHOP i våra nya indiska kläder...

På bussen från Delhi till Dharamshala: Vi stannade vid en restaurang och åt och gick på toa. På tal om att gå på toa i Indien, toaletterna där är oftast ett hål i marken som man sitter på huk över. Att kunna tvätta händerna med tvål är en lyx, precis som toapapper. Vi hade dock ofta med oss toapapper och använde ofta alkogel. Problem solved! :)
     Mitt i natten stannade några "poliser" bussen och påstod att vi smugglade droger. Egentligen ville de bara sno all vår packning. Busschauffören lyckades dock övertyga de om att det var en turistbuss och de så kallade poliserna försvann efter några minuter. Jag var ganska nyvaken och förstod inte riktigt vad som hade hänt förrän efteråt, och tur var väl det annars hade jag antagligen fått panik.


På stan...

Under vår tid i Dharamshala var vi mycket på stan och pratade med olika människor. ... Vi hann prata med ganska många människor. Indier är glada och öppna människor som det är lätt att prata med. Så det var inte alls svårt att börja prata om Jesus. :)

Vi gick även på en del bönevandringar i staden.
     Jag kommer speciellt ihåg då vi gick och bad runt ett buddisttempel medan Dalai Lama predikade inuti. Det kändes otroligt starkt att gå där och be. Det kändes att det hände saker i andevärlden.

På midsommarafton åkte halva teamet till ett flyktingläger för tibetaner på kvällen. Där lekte vi med barnen, åt mat, bad och helt enkelt umgicks med människorna där. De bodde i tält och var inte omtyckta av samhället. Men vi visade de vår kärlek, och störst av allt, Guds kärlek. Innan vi åkte tillbaka till hotellet dansade vi några midsommardanser, både barn och vuxna var med.

Vi hälsade även på hemma hos människor och fick vara en uppmuntran för de.


Ett hus på landet...

En söndag hälsade vi på i en av församlingarna och predikade, delade vittnesbörd och sjöng.
     Tog en stund att komma dit dock. Monsunregnet hade satt igång och orsakat ett ras och en buss satt fast. Vi fick gå genom lera och vattenpölar för att komma fram. Men vad gör man inte för att ta sig till kyrkan, haha. Det är så underbart att få vara en välsignelse för andra. Vi besökte också en cellgrupp där vi predikade och delade vittnesbörd. Det var jag som hade hand om vittnesbördet. Jag berättade om då jag fick pengarna, det var både kul och lite nervöst. Kändes annorlunda att ha en tolk, men jag vande mig ganska snabbt.


Vi råkade ut för monsunregn ibland...

Ett extra roligt minne från Dharamshala: Vi åkte taxi från stan till hotellet då det började ösregna. Vi släpptes av ungefär 100 meter från vårt hotell och ställde oss först under tak för att vänta ut regnet. Men det dröjde inte länge förrän de flesta av oss började springa mot hotellet. Vi blev dyngsura och tyckte att det var jättekul. Några indier tittade konstigt på oss, haha.

Imorgon i del två kommer jag att fortsätta berätta om resten av resan och vad min del av teamet gjorde då vi delades upp i två delar den sista veckan...