Idag tänkte jag dela med mig av några tips då man ska undervisa som jag har skrivit av från en bok nån gång.

1. Ta god tid på dig att förbereda.

2. Läs Rom 10:13-17.
(Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.)

3. Be.

4. Tänk ut vad som är kärnan i budskapet. Vad vill du förmedla till de som lyssnar!?

5. Komprimera det du vill säga till en mening som de som lyssnar hela tiden kan ha i bakhuvudet.

6. Leta upp exempel, bibelverser och ta gärna med berättelser.

7. Skriv ihop anteckningar som hjälper dig att komma ihåg allt som du vill ha sagt.

8. Be.

9. Läs Jos 1:9.
(Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går.)

10. Kör hårt!!

/ Erica

Förra månaden i kyrkan hörde jag en predikan som handlade om att inte vara rädd som jag tyckte var grymt bra. Därför bestämde jag mig för att skriva en bibelundervisning med inspiration från den predikan och uppmuntra er att inte vara rädda. För tro mig – det behöver vi inte vara!

Det är så mycket i världen som vi känner att vi är rädda för numera. Vi kanske oroar oss för vår ekonomi, för att vi ska bli sjuk eller vad det nu kan vara som vi känner oro eller rädsla inför.
     Men vi behöver inte vara rädda då vi kan leva i vetskapen om att Herren beskyddar oss. Om och om igen säger Han att vi inte ska vara rädda. Genom tron och dopet är vi i förbund med Gud och vi har alltid Hans beskydd. Även om alla andra är rädda, och har anledning till det, så behöver vi inte vara det. I Ps 91:7 står det att om än tiotusen skulle falla vid vår sida så ska det inte drabba oss. Vi kan alltså vara starka i Herren och ta på oss Guds vapenrustning som det står om i Ef 6:10-18.

Då Petrus fick komma till Jesus på vattnet den där gången i Matt 14:22-33 så började han sjunka eftersom han blev rädd och kände otro. Tron svek honom för att han tappade fokus på Jesus och istället fokuserade på omständigheterna som var att det blåste väldigt kraftigt.
     Det här exemplet är något som vi kan lära oss av. Vi måste alltså ha vårt fokus på JESUS och inte på omständigheterna, för Jesus är alltid större än omständigheterna. Han är större än den där ekonomiska krisen som vi ser då vi tittar i plånboken. Han är större än sjukdomar, och om än tiotusen runt oss blir sjuka så behöver inte det betyda att det drabbar oss. Jesus är större än allt som vi kan komma på som skulle kunna få oss att känna oro eller rädsla. Och vägen ut ur rädslan är helt enkelt att vi håller vårt fokus på Jesus.
     Om inte Israels folk hade haft sitt fokus på Gud och istället fokuserat på omständigheterna hade de aldrig kunnat inta det utlovade landet under Josuas ledning. Om inte David hade haft sitt fokus på Gud och istället fokuserat på omständigheterna hade han aldrig kunnat besegra Goliat. Om inte Paulus och Silas hade haft sitt fokus på Gud då de blev fängslade hade det inte slutat i en fångvaktares frälsning och deras frigivning. Och detta är bara tre exempel på vikten av att ha fokuset på rätt ställe. Har vi det så behöver vi inte bara känna hur oron och rädslan avtar, utan vi får också se hur stor Gud verkligen är. Vi får vara en del i att göra Hans vilja och vara med om de mest otroliga saker. Vi kan besegra våra egna ”jättar” som vi har i våra liv, vi får leda människor till frälsning och allt annat som vi verkligen känner att vi vill göra för Guds ära.

Idag väljer jag att fokusera på Jesus och inte på omständigheterna. Jag väljer jag att lita helt och fullt på att Han är större än omständigheterna. Vad väljer du?

/ Erica

Det finns två sätt för en människa att bli rättfärdig – genom lagen och genom tron.
     Genom lagen har dock ingen människa kunnat bli rättfärdig eftersom vi alla är syndare. Vi har helt enkelt inte kunnat hålla lagen utan var tidigare tvungna att offra djur som ett ställföreträdande offer för våra synder. Detta finns att läsa om i Gamla Testamentet. Då Jesus kom så förändrades dock detta i och med att Han offrade sig själv. Han tog på sig alla våra synder och all vår skam. Han spikades upp på ett kors och dog. Detta gjorde Han för att vi ska få liv genom Honom och för att vi genom tron på Honom ska bli rättfärdiga inför Gud. Inte genom våra gärningar eller genom att försöka vara duktiga – utan helt och hållet genom tron på Jesus Kristus. Precis som Paulus skriver i Rom 5:1: Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Han skriver också i det tredje kapitlet att ingen människa förklaras rättfärdig genom laggärningar och att lagen ger insikt om synd. I vers 23-34 står det: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Vi förtjänar det alltså inte och blir det enbart genom nåd.


På grund av att Jesus offrade sig själv kan vi bli rättfärdiga inför Gud och få gemenskap med Honom.

/ Erica

Nu tänkte jag att jag skulle undervisa om dopet, något som är väldigt grundläggande men också väldigt viktigt för varje kristen.

Det dop som Bibeln undervisar om och som Jesus instiftade innebär att man efter att ha tagit ett aktivt beslut att ge sitt liv till Jesus och följa Honom också väljer att bekräfta det i dopet. Det är en bekännelse att man vill begrava sitt gamla liv och vara en ny skapelse i Jesus Kristus.

     Det är viktigt att vi inte glömmer bort detta och börjar ta dopet för något som det inte är. Det är inte menat att vara "en fin tradition" eller ett sätt som vi kan välsigna våra barn på eller kanske något helt annat. Visst ska vi välsigna barnen, men välsigna och döpa är inte samma sak. Barn är inte heller i behov av att döpas eftersom barnen redan tillhör Gud. Det är sedan då man blir stor nog att förstå och kan göra ett eget val om man vill förneka Gud eller tillhöra Honom som dopet blir aktuellt.

     Dopet är, och kommer alltid att vara, det som Bibeln lär oss att det är. Tänker gå igenom några bibelverser nu för att tydliggöra detta.

I Rom 6:4-6 står det: Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.

     Om vi sedan fortsätter läsa i Kol 2:11-12 så kan vi läsa detta: I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.

Här ser vi klart och tydligt att vi i dopet begravs med Jesus och blir uppväckta med Honom. Det är något som vi skulle kunna säga är symboliskt för att vi lägger vårt gamla liv som vi levde innan vi blev frälsta bakom oss, vi begraver det helt och hållet för att sedan uppstå till det nya och fräscha livet som vi ska leva helt för Jesus.

     Hur dopet går till rent praktiskt är att vi blir döpta i vatten. Hela kroppen sänks ner (begravs) under vattenytan för att sedan snabbt lyftas upp (uppstå) igen. Var man blir döpt någonstans spelar egentligen inte så stor roll, men det som är vanligast är att man blir döpt i en så kallad dopgrav (som är som en liten "pool" skulle man kunna säga) i den församling som man som nyfrälst kommer till och vill vara med i. Men det går också bra att döpa sig i exempelvis havet, en sjö eller varför inte hemma i badkaret. Det som är det viktiga är att du själv väljer att du vill följa Jesus, leva för helt för Honom och bli döpt av tro och förstår vad dopet innebär. Sedan behöver du också någon som kan döpa dig i Jesu namn. Så enkelt är det.

I Mark 16:16 säger Jesus själv detta om dopet: Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

     Även här ser vi att dopet är en följd av att man tror. Tron ska alltid komma före dopet, och tror man inte så ska man bli fördömd och då betyder det ingenting om man ens skulle ha döpt sig. Dopet är beroende av att tron redan finns där, för om den inte finns där så har man inte heller valt att följa Jesus och begrava sitt gamla liv och uppstå med Honom. Då blir det också meningslöst att döpa sig.

Jag hoppas att jag genom detta har klargjort vad dopet innebär och varför det är viktigt. Fråga gärna om något är oklart. :)

Vi får inte alltid bönesvar då vi ber. Många gånger händer det att vi ber och har en undran på insidan om Gud verkligen vill ge oss det vi ber om. Vill Gud verkligen ta bort vår huvudvärk, vår cancer eller vad det nu handlar om för helande? Vill Gud att vi ska få vårt mirakel? Vill Gud att vi ska få det vi ber om så länge det inte går emot Hans vilja? Och om Han vill, varför händer det då ingenting ibland då vi ber?

Vi är Guds barn (Rom 8:16), Han älskar oss (Joh 3:16) och Han vill att allt ska samverka till det bästa för oss (Rom 8:28). Detta har vi ingen anledning att tvivla på. Det står där i Bibeln svart på vitt. Bibeln är Guds ord, och Gud är inte en människa så att Han skulle ljuga (4 Mos 23:19). Alltså vet vi att Han vill vårt bästa. Han vill ge oss allt vi behöver, allt vi ber om och så mycket mer.

     Läs också vad Jesus sa till den spetälske mannen i Matt 8:2-3: Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren." Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.

Men om Gud vill, vad är då problemet, kanske någon undrar nu...

     Problemet ligger hos oss. Vi måste tro för att korsets kraft ska förlösas över våra liv. Det är precis som Jesus säger i Matt 21:22: Allt var ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror. Om vi bara har tro som ett senapskorn så ska vi kunna flytta berg. Det har Jesus lovat oss. Då lärjungarna vid ett tillfälle frågade Honom varför de inte hade kunnat driva ut en ond ande som plågade en liten pojke så svarade Jesus så här: Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro som bara ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er. (Matt 17:20)

     Tron är alltså nyckeln till att det ska "hända saker". Precis som att vi inte kan komma in i vår lägenhet eller hur eller hur vi nu bor om vi har tappat bort nycklarna, så kan det alltså inte heller hända saker om vi inte har nyckeln som här är vår tro. Man kan också säga att tron är den hand med vilken vi tar emot det som Gud vill ge oss. Om vi då inte sträcker fram handen för att ta emot så kommer det inte heller att hända något. Jesus har sagt det flera gånger, och vi ser det även då vi läser i Bibeln om hur det gick för lärjungarna i olika situationer då de inte trodde. Petrus började till exempel sjunka då han skulle komma till Jesus på vattnet på grund av att hans tro svek honom. Han blev rädd eftersom det blåste så kraftigt och fick be Jesus hjälpa honom (Matt 14:28-31). Jesus säger då: Så lite tro du har! Varför tvivlade du? Vi ser alltså att det handlar om vår tro och om den håller oss uppe då vi sätter ner våra fötter på vattnet och börjar gå, eller ber om helande då vi har fått den senaste förkylningen eller kanske bara behöver be för något annat i vardagen.

I Mark 9:23-24 kan vi läsa detta: Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"

     Hjälp min otro, ropade mannen. Så kan vi också be om vi känner att vi behöver mer tro. Den här mannens inställning är ett bra exempel för oss. Vi kanske tror, men ändå kanske har en undran på insidan om den tro vi har kommer att räcka. Tror vi verkligen tillräckligt mycket, eller finns det en liten gnutta med tvivel där ändå. Istället för att då låta det där lilla tvivlet ta över och bli ännu större så kan vi komma till Gud och be att Han ska hjälpa oss med vår otro. Vi ber helt enkelt att Gud ska stärka vår tro så att vi ska kunna få vårt bönesvar, så att vi ska kunna räcka ut vår hand och ta emot från Gud. Vi bekämpar alltså otro genom att be i Jesu namn och på så sätt använda den tro som vi har.

     Om vi nu går tillbaka till den här mannen och ser vad som hände så står det i verserna 25-27 så här: Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. Han fick alltså sitt bönesvar och hans son blev befriad.

Så fortsätt att tro och växa i tron mer och mer för varje dag. Den kan flytta berg, och det är med den som vi besegrar världen och allt ont som finns i den...

     1 Joh 5:4: Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

/ Erica

Har du någon gång känt dig svag och tänkt att du kanske inte är rätt person för det som Gud har kallat dig att göra? Har du någon gång frågat dig varför Han valde just dig för uppgiften och tänkt att någon annan säkert skulle klara det mycket bättre än dig? Isåfall är du inte ensam, utan faktum är att många bibliska personer faktiskt har känt liknande saker och tänkt liknande tankar, personer som man vid första anblick ser som väldigt starka människor och inte alls skulle kunna tro detta om.

Mose är ett exempel på en sådan person. Då han hade blivit vuxen slog han ihjäl en egyptier och flydde sen till Midjan. Då var han inte så modig längre och självförtroendet hade börjat svikta. Han levde sedan i öknen under 40 års tid och då Gud sedan kallade honom att gå tillbaka till Egypten för att befria sitt folk så säger Mose i 2 Mos 3:11: Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten? Gud lovar då att vara med honom och ger honom makt att göra under. Men det hjälper inte. Tillslut säger Mose rakt ut till Gud: Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill...

Gideon är ett annat exempel. Till honom sa Gud så här i Dom 6:12: HERREN är med dig, du tappre stridsman. Som svar säger då Gideon några verser senare detta: O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus. Gud hade här precis kallat honom en tapper stridsman och ville att han skulle vara den som skulle befria Israel ur midjaniternas våld. Gideon håller inte med Gud, han ser sig själv som så långt ifrån en tapper stridsman som man kan komma.

Vi har också Paulus som i 1 Kor 2:3 skriver detta: Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Han var kallad av Gud att nå ut med evangeliet till hedningarna och hade fått en väldigt stark uppenbarelse av Gud, men ändå kände han sig på detta sätt.

Så här står det om just svaghet i Bibeln i 1 Kor 1:27-29: Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

     Här framkommer det tydligt att Gud har utvalt det som är svagt för att ingen människa ska kunna berömma sig inför Honom. Mose, Gideon och Paulus kunde exempelvis inte säga att allt som de åstadkom klarade de själva för att de var starkast och bäst. Mose ledde ett helt folk ut ur fångenskap, Gideon besegrade midjaniterna och Paulus gick ut med evangeliet till de onådda hedningarna. Det är inga småsaker vi pratar om här. Allt detta gjorde de genom Guds kraft som verkade i de, därför är det också Gud som får äran för detta. Istället för att vi tänker att det var tack vare Mose, Gideon och Paulus så tänker vi att det var tack vare GUD. Det enda som de här männen behövde göra var att följa Gud och låta Hans vilja ske i deras liv och ta emot vishet och kraft från Honom som är Herre över himmel och jord.

     Då Jesus säger i Joh 14:12 att den som tror på Honom ska utföra de gärningar som Han gör och till och med större än dessa så menar Han att vi ska göra det av tro och i Hans kraft. Inte i vår egen. Det är som Paulus skriver i Ef 6:10: Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Och sen vidare i Fil 4:13: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Så att man kan känna sig svag ibland och nästan undra om Gud led av tillfällig sinnesförvirring då Han kallade en till att göra något kommer i ett helt annat ljus då man ser vad Bibeln faktiskt säger om detta. Det är ju aldrig meningen att vi ska klara jobbet själva, utan vi har ju Gud med oss som använder oss för att Hans vilja ska ske på jorden. Vi behöver bara låta oss själva bli använda av Gud och leva i kallelsen så ska vi till och med kunna utföra större gärningar än vad Jesus själv gjorde...

/ Erica

Det finns antagligen lika många vägar för en människa att gå som det finns människor på jorden. Men det finns bara en väg som leder till Himlen och ett evigt liv tillsammans med Gud, den vägen är Jesus.

Varför är Jesus den enda vägen?
     Den frågan tror jag att ganska många kan ställa. Det finns så otroligt många vägar, varför skulle då bara en väg leda till Gud om Gud nu är en så älskande Gud som vi kristna säger att Han är?

För att svara på den frågan börjar jag från början - vid syndafallet då människan första gången vände sig bort från Gud och åt av den förbjudna frukten. Då kom synden in i världen tillsammans med sjukdom och lidande. Gud kan inte ha gemenskap med synd eftersom Han är helig, så konsekvensen av synden blev därför att människan blev skild från Gud och förlorade gemenskapen med Honom.
     I början var alla människor ett folk som alla talade samma språk. Några följde fortfarande Gud, medan de flesta levde ett liv utan Honom. Då de olika språken kom in i världen och mänskligheten som tidigare varit enad splittrades och spreds ut över världen kallade Gud en man, Abraham, som skulle bli stamfadern till ett folk (judarna) som sedan skulle leva nära Gud och som Messias, frälsaren som sedan skulle ge världen frälsning, skulle komma från...
     För att vi skulle få förlåtelse för våra synder en gång för alla behövdes någon som tog straffet åt oss. Någon som var utan synd själv. Ingen människa är utan synd, därför kom Jesus som den enda som hade makten att rädda oss från synden. Han gav sitt eget liv för oss. Han blev hånad, piskad, slagen, spottad på och tillslut korsfäst för vår skull, Han tog vårt straff. Han köpte oss fria och gav oss en möjlighet att få komma tillbaka till Gud, till gemenskapen med Honom. Det enda vi behöver göra är att ta emot Jesus som vår frälsare och därmed ta emot den förlåtelse som vi kan få endast genom Honom. Han är den enda vägen för att Han var den som tog vårt straff, Han och ingen annan. Utan Honom är vi förlorade.

Många tror naivt nog att alla glatt välkomnas in i Himlen då de dör. Men det är så långt ifrån verkligheten som man kan komma. Gud har gett oss en möjlighet att bli förlåtna då Han dog för oss för att ge oss liv. Dörren är öppen och bojorna har låsts upp, men vi måste själva ta av bojorna och gå ut genom dörren och leva för Honom som har befriat oss...

Joh 14:6: Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."


(Bilderna är hittade via Google.)

Följ den enda och sanna vägen som kommer att leda dig rätt - följ Jesus Kristus...

Här kommer vi skriva lite bibelundervisning som ni kan följa =) Och jag tänker dela en sak som jag skrev till våran skola's kristangrupp, vi har ett plank på skolan där vi får sätta upp lite grejjer och då satte jag upp detta: ( ops, det är taget ur boken take off som joakim lundqvist har skrivit )


" EN VÄNS KÄRLEK BESTÅR ALLTID"
"Så står det i Ords 17:17. Du kommer under livet att möta många människor som korsar din väg, finnas där ett tag och sedan försvinner. Du kommer att möta sådana som finns i närheten av dig så länge de själva kan tjäna någoting på er relation, men är som bortblåsta då du en dag hamnar i knipa och behöver hjälp. Och så kommer det att finnas några som består, några som finns där - inte för att de är tvingade eller för att de kan utbyttja er vänskap - utan bara för att de vill finnas där, för att de är dina vänner."

Jesus är min bästa vän och han har varit det under 3 års tid. Han finns alltid där, dag som natt. Han kommer alltid bestå, alltid vilja mig det bästa och han är inte tvingad att vara min vän, han VILL vara min vän och han vill vara din vän med, mer än vad du någonsin kan ana!

// Ida