Då jag var fyra år fick min mormor diabetes. Hon får ta flera sprutor varje dag, kolla så att blodsockret ligger på en bra nivå och alltid tänka på att hon inte får äta något som innehåller socker. Så har hon haft det i 17 år nu.

En vinterkväll i kyrkan för 3½ år sen då allt var ganska nytt för mig fortfarande så kunde man gå fram och få förbön om man var sjuk. Det var den kvällen som jag först kände att min mormor faktiskt inte behöver vara sjuk, trots att diabetes är en obotlig sjukdom. Jag förstod då att hon genom bönens kraft kunde bli helad och slippa sprutorna och leva precis som vanligt igen. Jag drog med henne fram till förbönen den där gången. Vi la händerna på henne och bad, hon blev smord med olja och fick en böneduk. Men hon blev inte helad då.

     Ända sen den kvällen har jag verkligen känt att jag vill be för henne och tänkt att hon en dag ska bli helad. En dag ska det bli bra igen. Riktigt bra.

Tänkte nu att jag vill lägga upp detta som böneämne här så att fler kan be för henne. Det skulle betyda jättemycket för mig, och för henne också.

     Så be för henne. Be att Gud ska hela henne från diabetes. Be att hon själv ska känna tro då det gäller att bli helad. Be att Gud välsignar henne och att hon alltid får känna hur Hans kärlek omsluter henne på alla sidor.

/ Erica