Thailand 2007 - del två.
Idag kommer den sista delen där jag berättar om min missionsresa till Thailand 2007. Jag fortsätter där jag slutade igår…
… Det gav hur som helst Andreas en chans att förbereda predikan till nästa dag, och jag och John fick tid att förbereda ungdomsmötet. Vi hade fått veta på morgonen att vårt team skulle ta hand om predikan och ungdomsmötet nästa dag.
… Hela gudstjänsten var underbar, det enda negativa var att det var ganska jobbigt att sitta på golvet och hela tiden tänka på att inte ha fotsulan mot någon. Mina fötter somnade några gånger, men det var ju bara att väcka de, inget större problem alltså. :) … Det kom bara fem ungdomar på ungdomsmötet eftersom resten hade något att göra i samband med skolan. Så det blev aldrig några lekar. Ae sa att de ville höra om hur vi blev frälsta, så vi berättade det och sen berättade de sina vittnesbörd och vi pratade en del och sjöng lovsånger.
Det var onsdag och på kvällen skulle vi på den första cellgruppen. Pastorn vill att vi skulle ha undervisning på varje cellgrupp, och inte bara vittnesbörd som vi först hade trott. Det blev bestämt att jag skulle vittna dagen efter, alltså på torsdagen, och undervisa på fredagen.
[onsdag]… Då vi kom fram till rätt hus gick vi upp för en krokig, och ganska läskig, trappa och kom sen in i ett litet vardagsrum. Teven stod på och det var helt tomt i rummet. Någons Bibel och glasögon låg på golvet, det var det enda som vittnade om att några kristna snart skulle samlas för att tillsammans prisa Gud i en liten by i nordöstra Thailand. Vi satte oss ner på golvet och medan Ae stämde gitarren började fler och fler komma in och sätta sig längs väggen. Vi började med lovsång, underbar lovsång, och sen bad vi innan John vittnade om vad Gud hade gjort i hans liv. Vi fick höra om ett mirakel från hans barndom och två pojkar i 8-9 års-åldern tittade intresserat på honom medan han berättade. Sen blev det dags för Andreas undervisning.
[fredag]… Efter undervisningen berättade Ae att några ville ha förbön, så vi fick lägga händerna på de och be för de. Strax efter åkte vi tillbaka ”hem”. Jag somnade i bilen och sov nästan hela vägen… Innan vi gick och la oss då vi hade kommit ”hem” sa Jessica att hon hade tyckt att det var bra. Och tidigare under dagen hade Andreas, som inte var med på cellgruppen, läst igenom mina anteckningar och sagt att det var bra. Det kändes bra att göra det eftersom det var första gången jag undervisade någonsin. It was fun though.
… Vi avslutade arbetsdagen med att börja måla runt fönstren på övervåningen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, men då vi skulle sluta arbeta var mina händer inte vita längre – de var mörkbruna. Jag hade lyckats få färg över nästan hela händerna. Penseln var i och för sig ganska kladdig från början, men inte så kladdig. Det såg ut som om jag hade krigat med penseln och förlorat, big time. Jessica och Andreas fick skrubba mina händer i tio minuter innan jag blev ren. Haha.
Då vi precis hade kommit till Taphraya gjorde vi alltid något på kvällen, bön och lovsång eller shithead, nu satt vi mest och hängde eller gick och la oss. Just den här kvällen satt jag och läste och John satt en bit ifrån mig och löste Rubic’s kuben som Andreas hade köpt på den andra marknaden på vår day-off. Han hade fastnat för den helt och hållet och löste den numera på tid. Så jag kollade på klockan då och då och tog tid åt honom. Jessica påminde honom då och då om den halvfärdiga utvärderingen som låg på det lilla glasbordet framför honom. Hon och Andreas satt och pysslade med något vid köksbordet, jag kommer inte ens ihåg vad det var. Det var en någorlunda vanlig kväll för oss…
Sista natten sov vi i Bangkok och sen skulle vi flyga hem igen:
… Jag gick omkring och kände mig lite sorgsen hela morgonen. Klockan nio sa vi hejdå åt John som skulle till en annan flygplats för att åka till Korea och hälsa på sina släktingar. Det var ett lätt duggregn ute, vilket bara förstärkte den sorgsna effekten av att teamet redan började splittras. Snyft. Då han hade åkt iväg i den gulgröna taxin började det bli dags för oss andra att hämta vår packning uppe på rummen. Vi skulle få skjuts av några från basen halv tio. Vi hann stå och vänta ett tag innan de kom, men det är ju alltid bra att vara i tid. Då de kom gick vi ut och slängde in våra väskor och strax efter var vi på väg mot flygplatsen. Det hade börjat regna mer och vi kunde höra hur regnet smattrade mot bilen. Om bara några timmar skulle vi vara long gone…
Jag är jätteglad att jag åkte på den här resan. Det var min andra missionsresa och efter att ha varit på den längtar jag bara ännu mer till nästa gång. Visst, allt var inte roligt hela tiden och ibland kändes saker jobbiga, men allt detta spelar ingen roll om man bara får vara precis där Gud vill att man ska vara. Är man det så kan man inte vara lyckligare…
/ Erica
Thailand 2007 - del ett.
Tidigare har jag berättat om min första missionsresa till Indien som jag åkte på 2006, och nu tänkte jag skriva om resan till Thailand som jag var med på ett år senare, alltså 2007. Även den här gången åkte jag med UMU och precis som förra gången skriver jag ner utdrag från missionsdagboken och lägger upp lite bilder. Den första delen kommer idag och den andra imorgon så att det inte ska bli för mycket på en gång, detta trots att jag bara tagit med korta delar ur det jag skrivit.
Leaving Sweden:
Då vi gick ombord på flyget och tillslut lyfte från Landvetter kändes allt bra. All hemlängtan och oro var som bortblåst. Jag kände att Gud skulle ta hand om mig under resan och att jag var under Hans beskydd. Hallelujah.
Vi mellanlandar i Finland:
… Jag hade fått en av lovsångerna från Restenäs på hjärnan; ”Higher”. Jessica gillar den dock inte eftersom den är så beroendeframkallande och tillslut bara går henne på nerverna. Tillslut blev det på nåt sätt infört att om man så mycket som nynnade på den så var det tio armhävningar som gällde. Ska sanningen fram så slutade det med att jag och John gjorde armhävningar på flygplatsen uppe i konferensrummet där vi satt. Det var ganska folktomt, men det här var dock inte första gången jag gjorde armhävningar på en allmän plats… Mwohahah… :)
Vi kommer fram till Thailand:
Nu var vi framme i Bangkok, äntligen. Vi blev hämtade på flygplatsen av YWAM Thailand som skulle köra oss till UMU-basen i Bangkok där vi skulle vara i två dagar. Så fort vi kom ut från flygplatsen började svetten rinna, det var så extremt varmt. Då vi satt där i minibussen hände det då och då att någon vinkade åt oss eller att vi vinkade åt någon. Det var ganska komiskt egentligen. Men jag antar att thailändare gillar turister, och det var ju vi, i alla fall officiellt sett. För vem hade väl kunnat ana att ett gäng missionärer åkte förbi på vägen vinkandes i en minibuss…
”Erica! Vi åker om fem minuter!” Jag hade precis haft tid med Gud och höll precis på att somna, gäsp. Vi skulle åka till en libanesisk restaurang och äta middag. Jag piggnade snabbt till, vid närmare eftertanke hade jag ju faktiskt inte något val.
… Bangkok såg så coolt ut på kvällen och jag njöt av att vara där. Gissar på att resten av teamet också gjorde det, förutom John som sov hela vägen på grund av total insomnia på flyget natten innan…
Lite från tiden i Bangkok:
Chris lärde oss några viktiga kulturella regler som t ex att det är otroligt förolämpande att ha sin fotsula mot någon eller kliva över någons mat om man sitter på golvet och äter. Precis som foten är kroppens smutsigaste del så är huvudet den viktigaste delen. Därför får man inte röra vid någons huvud, inte ens under förbön. Vi fick också lära oss att hälsa på thai och hur man går på de toaletterna som finns på mindre lyxiga ställen.
… Bönevandringen började med buss, sen scytrain och till sist båt. Sen var vi framme vid det första templet och bad en stund. Under dagen bad vi vid tre tempel till och åt lunch på en restaurang.
13 dagar i Taphraya:
Efter ungefär 3,5 timme var vi framme. Vi hade sett hur landskapet utanför fönstret sakta förändrats från stadsmiljö till vacker natur ute på landet. … Vi gick runt en sjö och landskapet där var så otroligt vackert, det påminde en hel del om Barknåre.
Pastorn tog med oss upp på vinden den kvällen. Den var fint där uppe. På söndagen skulle det vara gudstjänst där. Det var en del instrument där uppe, en talarstol och på väggen hängde det ett stort kors. Vi frågade om vi fick sitta där uppe och ha lovsång, vilket vi fick, så vi satt där och bad, pratade och sjöng riktigt länge. Det var underbart. :)
Det här var första dagen som vi skulle ägna oss åt praktiskt arbete. Inte min favoritsysselsättning, men jag stod klar att sätta igång. Jag var insmord med solspray och MyggA med arbetskläder på mig. … Vi hoppade upp i pick up:en och åkte till pastorns gamla hus/kyrka för att hjälpa till att flytta över saker till det nya huset. Det var varmt, svettigt och jobbigt och jag fick flera gånger påminna mig själv om varför jag var där och inte på en vacker sandstrand. Jag tänkte på Matt 25:40; ”Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’”. Det hjälpte.
Avslutar dagens inlägg med en lite rolig bild där jag och en av ledarna "leker" lite under en rast, haha.
Kika tillbaka imorgon för att läsa den andra och sista delen.
/ Erica
Hur leder man någon till frälsning?
Idag tänkte jag skriva lite om hur man leder någon annan till frälsning.
Kan man verkligen börja prata om Jesus i alla situationer? Är det okej att fråga någon som man inte känner så bra om personen vill bli frälst? Vad är viktigt att tänka på? Vad händer sen?
Om man inte är så van med att berätta för andra om Jesus så tror jag att det här kan vara frågor som man kan fundera på. Man kanske inte vet riktigt vad man ska göra eller säga, eller kanske känns det till och med lite pinsamt vissa gånger.
På frågan om man kan börja prata om Jesus i alla situationer så tycker jag att det beror på situationen litegrann, men många gånger kan man faktiskt göra det om man tänker på att anpassa sig efter situationen och människan/människorna man pratar med.
Själv började jag till exempel prata om Jesus med en kvinna som jag satt bredvid på ett tåg en gång. Det kom så naturligt liksom. Jag var på väg till en missionskonferens i Göteborg och hon frågade vad jag skulle göra där, så på det viset började missionen redan på tåget dit. Jag tror verkligen att Gud vill använda oss och att Han kan göra det på så väldigt många olika sätt. Vi behöver bara lyssna till hur Han leder oss och följa Honom. Han kan använda oss i många olika situationer, that’s for sure.
Vad som är viktigt att tänka på om man ska fråga någon om han eller hon vill bli frälst tycker jag för det första är att man faktiskt har förklarat vad det innebär. Sen om det är din bästa vän eller om det är någon som du träffade på evangelisationen nere på stan och aldrig pratat med innan spelar ingen roll. Det är som är viktigt är att du inte pressar någon och att du som sagt har förklarat vad det innebär att bli frälst. Sen är det också viktigt att du hjälper personen vidare. Ta med honom eller henne till kyrkan, tipsa om en församling och håll gärna kontakten.
Börja berätta om Jesus! Var med och töm helvetet och fyll himlen…
/ Erica
Är du intresserad av att åka på en missionsresa?
Då jag var 17 år åkte jag på min första missionsresa. Resan varade i tre veckor och gick till Indien. Att åka på den resan och svara på Guds kallelse till mission har varit ett av de bästa besluten jag har tagit i hela mitt liv.
Är du intresserad av att göra ett liknande beslut eller helt enkelt ta reda på hur det verkligen är att vara ute som missionär så tänkte jag tipsa om lite olika sätt som du kan komma ut på för att få testa detta.
Jag på missionsresa i Indien...
Själv åkte jag med UMU som anordnar missionsresor för ungdomar på somrarna. Det är ett jättebra sätt att få komma ut och prova på. Gå in på http://www.missionsresor.com/ för att läsa mer, och om du sedan är intresserad av att åka så kan det vara en bra idé att börja spara pengar redan nu.
Du kan även åka med Mission SOS som teamare på en av deras många festivaler. De har varit i bland annat i Uganda, Ecuador och Bulgarien. För att ta reda på mer om detta så kan du gå in på http://www.missionsos.org/sv/festivaler/team/ och kolla vidare.
Det kan också vara så att den församling som du är med i ordnar missionsresor ibland, det kan isåfall också vara något som du kan kolla upp. :)
Miracles of Love Festival - Thailand from Mission SOS on Vimeo.
Läs Matt 28:18-20 och Apg 1:8 och känn kallelsen och glädjen i att kunna få vara en del av arbetet att nå alla världens folk med evangeliet.
Hur pratar man med ofrälsta om Jesus?
Vi fick en kommentar från en anonym person i samband med inlägget om mission i vardagen. Han/hon ville att vi skulle skriva om hur man pratar med ofrälsta om Jesus. Så jag tänkte att jag skulle berätta lite om det nu.
En av de viktigaste sakerna är att man tänker på att alltid visa respekt och kärlek för de man pratar med. Det hoppas jag såklart att ni redan ser på som en självklarhet.
Man kanske inte alltid håller med varandra eller tycker lika överhuvudtaget, men försök ändå att förstå och lyssna på de du pratar med. Respektera deras åsikter och visa att du är intresserad av vad de har att säga också. Det är inte bara ett sätt att visa Guds kärlek på, utan själv tycker jag också att det är lättare att dela evangeliet med någon om du faktiskt vet vad personen tror och tänker. Är det till exempel en äldre person som har haft ett hårt liv och varit ateist i 45 år eller är det kanske en ung tjej som mår dåligt och inte riktigt vet vad hon ska tro om livet. Eller är det kanske en muslim, hindu eller någon som håller på med new age. Poängen är att om du respekterar och lyssnar på den du pratar med så kan du också utgå från den personens perspektiv i det du själv säger.
En annan sak som kan vara bra att tänka på är att det faktiskt inte behöver vara så komplicerat. Det viktigaste som du kan få fram med det du säger är själva kärnan i evangeliet - Gud skapade världen och oss människor, men vi vände oss bort från Honom och förlorade vår gemenskap med Honom. Gud kan inte ha gemenskap med synd eftersom Han är helig, så för att ge oss en väg tillbaka till Honom blev Han en människa i Jesus Kristus och offrade sig själv då Han tog straffet för våra synder. Därför kan vi nu genom Jesus komma tillbaka till gemenskapen med Gud och få förlåtelse för våra synder. Gud älskar oss och längtar efter att vi ska komma till Honom.
Du kan också berätta vad Gud har gjort i ditt liv. Berätta varför du själv blev frälst och hur det beslutet har påverkat ditt liv. Om Gud har gett dig något speciellt bönesvar eller på något sätt helat dig så kan du berätta om det också.
Om du kanske inte har varit frälst så länge och inte vet så jättemycket om Bibeln så är det här jättebra saker att berätta. Blev du till exempel frälst för en vecka sen och inte riktigt förstår allt än men du bara vet att du älskar Jesus och du vet vad Han har gjort för dig så säg det. Tänk på kapitel 9 i Johannesevangeliet om den blinde mannen som blev botad av Jesus. Han sa: Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser. (Vers 25) Gör som den mannen och säg det du vet.
Två andra verser som kan vara kul att tänka på är Jes 55:10-11 där det står: Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd att så och bröd till att äta så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.
Varje gång vi berättar för någon om Jesus så kan vi lita på att Guds ord inte har blivit hört förgäves. Det kommer att göra det som det ska göra, även om vi kanske inte ser resultat på en gång jämt. Det är ett löfte från Gud som vi kan tro på och be utifrån. Redan då du har berättat för någon om Jesus så kan du tacka Honom för att de ord som du har sagt utifrån Hans ord kommer att ha verkan och utföra det de ska...
Så tänk på detta, skriv upp det om du tycker att det behövs och sen går du ut i världen och är ett ljus i mörkret för de som ännu inte tror.
Mission i vardagen.
Det finns de som är kallade till att åka ut i världen och vara missionärer, och det finns även de som inte är det. Men oavsett vad man vill göra i livet så kan man alltid vara en missionär i vardagen.
Det innebär att man i vardagen lever på ett sätt som ärar och upphöjer Jesus så att man genom sitt liv är ett bra exempel för andra människor. Då hör de att man är kristen och ser sedan hur det har påverkat ens liv och vilka positiva konsekvenser som det har fått. Detta kommer då inte bara att ära Gud, utan du kan faktiskt leda andra människor till Honom bara genom att följa Honom och vara ett ljus i den här världen. Ett Jesusljus.
Att vara missionär i vardagen kan också innebära att du berättar om evangeliet och Jesus för de människor som du träffar i vardagen som är villiga att lyssna och kanske till och med är nyfikna på vad du har att säga. Det kan vara några som du är släkt med, dina vänner, folk i skolan eller på arbetsplatsen.
Jag vill uppmuntra er att vara missionärer i vardagen. Det kan vi alla vara, och det borde vi alla vara. Så se till att vara ett ljus speciellt för nästa ofrälsta person som du träffar, våga ta upp Jesus då ni pratar. Var en missionär där du är...
Tre olika sätt att vara involverad i mission...
Eftersom det är så viktigt så tycker jag att alla ska vara involverad i det på något sätt. Vill man inte åka ut som missionär själv så kan man vara involverad genom att stödja en missionär ekonomiskt eller regelbundet be för en missionär. Känner du ingen själv så har säkert din församling kontakt med en eller flera. Fråga de, och var med och ge till församlingens missionsarbete och be för missionärerna som ni stödjer.
Dessa två saker är lika viktiga som att åka ut själv eftersom de som har åkt ut verkligen behöver ekonomisk hjälp för att klara sig och människor där hemma som ber för de. Så tänk på det, och är du inte redan involverad på något sätt så bli det. För det behövs verkligen. Jesus har sagt att vi ska nå ut med evangeliet till alla folk (Matt 28:18-20) och det är inget litet småjobb som det handlar om då. Det är stort, och alla behövs. Missionskallelsen gäller alla.
(Bilden är hittad via Google.)
Då Jesus ser på världen så är det med tårar. Inte bara för all ondska och allt hemskt som vi gör mot varandra, utan också för att så många inte lever för Honom och inte älskar Honom. Det finns hela folkgrupper ute i världen som inte ens har hört talas om Honom än. För de skulle Jesus lika gärna kunna vara en stad i ett annat land, eller kanske en maträtt. Vi behöver berätta för de hur det verkligen är, vem Han verkligen är...
Jag känner så starkt för detta, och jag vill inget hellre än att vara med och nå alla de människor som inte har fått höra vem Han är än. Jag hoppas att du är med mig i det här, för tillsammans är vi starka.
/ Erica
Lite saker att komma ihåg på missionsfältet.
På mina två missionsresor lärde jag mig en hel del. Mycket som jag tror blir en självklarhet med tiden, men som man i början behöver få lära sig att man ska tänka på och komma ihåg.
Till exempel att man alltid ska anpassa sig efter människorna som man kommer till. Alltså inte bara att man respekterar deras kultur och sättet de kanske gör saker på som man inte är van med, utan också att man själv visar sig intresserad och försöker anpassa sig och testa nya saker. Var positiv och jämför inte deras kultur med din egen och tänk att din kultur är mycket bättre. Ta till dig det nya istället. Visa dig intresserad av att lära dig deras språk och kultur, även om det bara är en kortare resa. Man kan alltid snappa upp någonting, och det kan göra människorna där jätteglada. Det vet jag av egen erfarenhet. Så var villig att lära dig och var inte alltför rädd för att det ska bli fel i början. Visa att du är intresserad av att lära dig mer om hur de lever och hur deras kultur fungerar. Våga testa saker.
Man ska också tänka på att man är där för att tjäna människor och älska människor. Ha ett tjänande hjärta. Det hade Jesus då Han kom som en tjänare till världen. Det ska vi också ha.
Så här berättar Paulus i 1 Kor 9:19-22: Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.
Indien kan exempelvis innebära en ny och spännande kultur...
(Bilden är härifrån.)
Det är också viktigt att komma ihåg varför man missionerar. Vi ska göra det av rätt anledning.
Det är inte meningen att vi ska missionera för att vi ska få känna att vi har gjort något bra som vi kan vara stolta över, eller för att vi vill att människorna vi åker till ska få det bättre och även bli frälsta så att de kan komma in i himlen. Vi ska missionera för att vi vill att Jesus ska bli ärad och få ännu mer lön för det som Han gjorde på korset. Varje människa som blir frälst är en till person som tar emot Jesus, lever för Honom och ärar Honom. Det är en person som Jesus älskar. Och eftersom vi älskar Jesus så vill ju vi såklart att varje person som Han älskar och har dött för ska komma till Honom och ge Honom den ära som Han förtjänar - detta ska vara den främsta anledningen till varför vi missionerar.
Så tänk på detta, och om du känner dig kallad så åk ut och nå människor med evangeliet så att Herren Jesus blir ärad...
Video: En missionsresa till Nicaragua...
Gratis missionstidning!
Erica berättar om Indien 2006 - del två.
Då vi satt på bussen fick jag medicin och sen försökte jag vila och lyssna på lovsång. Lyckades sova en hel del också, missade till och med sista toapausen och rusade praktiskt taget till toaletten då bussen var framme i Dehradun tidigt nästa morgon, haha.
Så här kunde en toalett se ut...
En dag besökte vi ett daghem för barn där vi umgicks med barnen och avslutade med en liten kristen teater om det förlorade fåret. Alla höll med om att Andreas spelade ett mycket bra får, haha.
En kväll var vi på en cellgrupp som jag tror hörde till församlingen. Där vittnade Andreas och vi bad för alla kvinnor som hade samlats där den kvällen. Gud rörde vid de. Då cellgruppen var slut stannade vi kvar hemma hos Esther ett tag och välsignade hennes hem. Vi tog olja och gick ute och strök det på husväggarna och bad om beskydd från onda andemakter. Det kändes otroligt starkt att göra det. Gud är mäktig!!
Lovsång och bön på basen i Dehradun där vi bodde...
En dag åkte vi på en liten resa över natten till Rishikesh. Teamet plus Esther. Det regnade lite då vi stod och väntade på bussen. Ingen verkade vara helt säker på när den skulle komma. Då vi hade stått och väntat ett tag stannade en auto en bit från oss, en man och ett djur som liknade en get steg ur. Geten hade ett rep runt halsen, typ som ett koppel och den bräkte förtvivlat. Det såg hysteriskt roligt ut, hehe. Tyvärr hann jag inte få med det på kort, men bilden av den bräkande geten finns för alltid på min näthinna. :)
... På andra sidan floden fanns ett stort hindutempel som vi gick in i. Esther berättade lite om de olika gudarna och det var intressant. Jag fick först känslan av att vara på ett museum. De flesta så kallade gudarna var bakom galler och det var ganska folktomt för tillfället. Vi gick så långt upp i templet som man kunde komma och där stannade vi och bad ett tag. På väg ut såg vi en liten pojke och hans pappa tillbe en av gudarna. Det var första gången jag faktiskt såg någon göra det, knäböja inför en avgud gjord av människor. Det fanns ett sånt andligt mörker över de, det var en ganska obehaglig känsla och jag mådde nästan illa. Det kändes som om jag inte kunde komma därifrån fort nog. Jag bad en kort bön för de och fortsatte sedan ut. Utanför bestämde vi oss för att dela upp oss i två delar och gå på bönevandring i staden.
Hindutemplet i Rishikesh...
...jag inte trivdes så bra i Dehradun i början. Det förändrades mer och mer ju längre vi var där. Tillslut kände jag mig som hemma där. Jag stormtrivdes. Kommer ihåg speciellt en kväll då strömmen hade gått då jag skulle duscha. Fick ha ett litet stearinljus inne i badrummet och medan jag duschade hade några lovsång inne i vardagsrummet. Det var så mysigt.
Så här bodde jag i Dehradun...
På väg tillbaka till Delhi med nattåg: Jag lyckades sova några timmar och på morgonen vaknade jag av några indier som gick omkring i tåget oavbrutet i ungefär en halvtimme och sa typ "Shai! Coffe! Paper!"... Det var extremt irriterande, gaah!!! Jag fick lust att kasta något på de tillslut, men gjorde det såklart inte. Tillslut orkade jag släpa mig upp ur sängen, klockan var ungefär sju och vi skulle snart vara framme i Delhi...
Sista dagen i Indien då jag var sjuk, knappt åt något och sen spydde på flygplatsen var inte helt åt skogen ändå. Det här hände i samband med packningen: Efter maten var det packning som gällde, plus fylla i utvärderingslappar och få våra fötter tvättade av ledarna. Vi gick upp en och en till taket där de satt, sen tvättade de våra fötter precis som Jesus tvättade lärjungarnas i Joh 13:1-17. :)
Den här resan betydde verkligen jättemycket för mig. Jag visste redan innan att jag ville jobba med mission, men nu hade jag också fått vara med praktiskt och testa på hur det verkligen var att missionera. Det kanske inte alltid var en dans på rosor även om det många gånger var väldigt roligt - men att leva i Guds kallellse är det absolut bästa man kan göra! Jag är jätteglad att jag åkte till Indien för tre år sen! ♥
Avslutar med en bild på mig och Esther precis innan det var dags för teamet att lämna Dehradun. I taxin på väg till tåget bad jag att jag skulle få träffa henne igen. Drygt ett år senare var hon i Sverige och då hälsade hon på mig i Gävle över dagen. Gud är god...
Erica berättar om Indien 2006 - del ett.
Jag åkte med UMU och vi spenderade först tre dagar på deras bas i Restenäs för att teamet skulle lära känna varandra, lära oss lite mer om Indien och ha undervisning och lovsång tillsammans med andra team. Den 20/6 åkte vi tidigt på morgonen till Landvetter för att därifrån ta oss vidare till Indien...
På flygplatsen...
Då planet landade såg vi hur temperaturen utanför steg. Den stannade på 29°C och då var det sent på kvällen. Puh!!! Varmt!! Vi fick stå länge i passkontrollen. Det var jobbigt, svettigt och varmt. Trodde att jag skulle svimma ett tag, var himla trött också. Men det kändes bättre då vi började röra på oss igen. Då vi kom ut luktade det kryddor och var fullt av ljud överallt. Sofie väntade på oss utanför flygplatsen med några taxibilar. Vi skulle åka taxi i drygt en timme för att komma till IHOP (International House Of Prayer) där vi skulle sova. Vi slängde in bagaget och åkte iväg... :)
HJÄLP!!! Man kan lugnt säga att det här inte var som att åka bil i Sverige!! Jag var livrädd i början. Det fanns inga bilbälten och vägfiler, folk tutade hela tiden och det gick fort. Scary.
Jag och tre andra tjejer i teamet vid IHOP i våra nya indiska kläder...
På bussen från Delhi till Dharamshala: Vi stannade vid en restaurang och åt och gick på toa. På tal om att gå på toa i Indien, toaletterna där är oftast ett hål i marken som man sitter på huk över. Att kunna tvätta händerna med tvål är en lyx, precis som toapapper. Vi hade dock ofta med oss toapapper och använde ofta alkogel. Problem solved! :)
Mitt i natten stannade några "poliser" bussen och påstod att vi smugglade droger. Egentligen ville de bara sno all vår packning. Busschauffören lyckades dock övertyga de om att det var en turistbuss och de så kallade poliserna försvann efter några minuter. Jag var ganska nyvaken och förstod inte riktigt vad som hade hänt förrän efteråt, och tur var väl det annars hade jag antagligen fått panik.
På stan...
Under vår tid i Dharamshala var vi mycket på stan och pratade med olika människor. ... Vi hann prata med ganska många människor. Indier är glada och öppna människor som det är lätt att prata med. Så det var inte alls svårt att börja prata om Jesus. :)
Vi gick även på en del bönevandringar i staden.
Jag kommer speciellt ihåg då vi gick och bad runt ett buddisttempel medan Dalai Lama predikade inuti. Det kändes otroligt starkt att gå där och be. Det kändes att det hände saker i andevärlden.
På midsommarafton åkte halva teamet till ett flyktingläger för tibetaner på kvällen. Där lekte vi med barnen, åt mat, bad och helt enkelt umgicks med människorna där. De bodde i tält och var inte omtyckta av samhället. Men vi visade de vår kärlek, och störst av allt, Guds kärlek. Innan vi åkte tillbaka till hotellet dansade vi några midsommardanser, både barn och vuxna var med.
Vi hälsade även på hemma hos människor och fick vara en uppmuntran för de.
Ett hus på landet...
En söndag hälsade vi på i en av församlingarna och predikade, delade vittnesbörd och sjöng.
Tog en stund att komma dit dock. Monsunregnet hade satt igång och orsakat ett ras och en buss satt fast. Vi fick gå genom lera och vattenpölar för att komma fram. Men vad gör man inte för att ta sig till kyrkan, haha. Det är så underbart att få vara en välsignelse för andra. Vi besökte också en cellgrupp där vi predikade och delade vittnesbörd. Det var jag som hade hand om vittnesbördet. Jag berättade om då jag fick pengarna, det var både kul och lite nervöst. Kändes annorlunda att ha en tolk, men jag vande mig ganska snabbt.
Vi råkade ut för monsunregn ibland...
Ett extra roligt minne från Dharamshala: Vi åkte taxi från stan till hotellet då det började ösregna. Vi släpptes av ungefär 100 meter från vårt hotell och ställde oss först under tak för att vänta ut regnet. Men det dröjde inte länge förrän de flesta av oss började springa mot hotellet. Vi blev dyngsura och tyckte att det var jättekul. Några indier tittade konstigt på oss, haha.
Imorgon i del två kommer jag att fortsätta berätta om resten av resan och vad min del av teamet gjorde då vi delades upp i två delar den sista veckan...
Hur blir man missionär?
Om man vill jobba som missionär så kan ett första steg vara att man tänker efter hur man vill jobba. Om man exempelvis vill åka ut genom Mission SOS, UMU, EFK eller någon annan organisation så brukar det vara enklast om man har gått bibelskola hos de först. EFK kräver också att man har gått missionsskolan i Örebro. För att läsa mer om någon organisation klickar du på namnet så kommer du dit.
Dessa organisationer kan erbjuda en plats där man får jobba men försörjningen får man klara av själv. Det kan man göra på flera sätt. Man kan spara ihop pengar själv, få ekonomisk hjälp av olika personer som vill stödja mission, få pengar av församlingar och även jobba själv på plats. Paulus var till exempel tältmakare och sydde tält (Apg 18:3). Då det gäller just EFK så vet jag att de inte skickar ut missionärer utan anställning (vilket innebär att du på ett eller annat sätt måste ha en viss summa från exempelvis församlingar som ska försörja dig under ett år). Du kan också bli anställd av en enskild församling om de har råd med det. Det bästa är såklart om man får en anställning förr eller senare, men det betyder inte att man inte kan missionera järnet innan det också... :)
Så om du vill bli missionär: Känn hur Gud kallar dig till att vara en del i att göra alla folk till lärjungar (Matt 28:18-20), tänk efter på hur just du ska gå till väga och sen kör du hårt. Gud är med hela vägen.
Jag vill nå de onådda folken med evangeliet!
Jag tänkte att jag skulle börja nu med att berätta lite hur mina missionsdrömmar började och vad planerna för att ta mig dit är. Sen längre fram tänkte jag skriva ner utdrag ur boken för att ge en liten glimt av hur det kan vara på en missionsresa och vilka äventyr jag har varit med om hittills...
För mig började det redan 2004/2005 då jag var 16-17 år. Om den tiden har jag i missionsdagboken skrivit detta:
Efter att ha läst om hur lärjungarna lämnade allt för att följa Jesus kände jag att jag också skulle kunna göra en sån sak. Lämna familj och vänner för att följa Jesus. Det var inte så jätteseriöst i början utan handlade om att jag skulle kunna tänka mig att lämna allt om Gud kallade mig till det.
Tanken på det här, viljan att lämna allt och gå dit Gud kallade, blev mer och mer spännande för mig. Det skulle inte vara ett vanligt Svensson-liv, det skulle vara ett äventyrsliv med Gud.
Tankarna på att jag skulle kunna göra som lärjungarna och lämna allt fanns där i ungefär ett år innan det blev något seriöst med de...
Beslutet om mission kom i oktober/november 2005 då jag var 17. En kväll så liksom bara visste jag att jag ville bli missionär. Det kändes helt rätt. Jag visste att det var det som Gud kallade mig till och som jag ville spendera resten av mitt liv med att göra. Jag ville nå de onådda folken med evangeliet!
För att ta mig dit, till ett liv som heltidsmissionär med inriktning mot onådda folkgrupper, tänker jag till nästa höst söka till SOS Missionsbibelskola i Stockholm och plugga där i två år. Sen är planen att försöka åka ut med Mission SOS så fort som möjligt efter skolan och jobba.
Men mer om detta, om hur man blir missionär, tänkte jag gå in på i ett annat inlägg längre fram där jag skriver mer utförligt och ger tips och förslag på olika vägar man kan ta och vad man kan tänka på...
Jesus sa: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!
I Matt 28:18-20 säger Jesus: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. I Apg 1:8 säger Han: Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.
(Bilden är hittad via Google.)
Jesus dog för hela mänskligheten för att vi ska kunna få liv i Honom. Hela mänskligheten lever dock inte för Honom och väldigt många har inte ens hört talas om Honom. Det finns flera tusen onådda folkgrupper ute i världen som vi behöver nå med evangeliet så att de kan ta ställning och säga ja eller nej till Jesus.
I den här kategorin kommer det att komma olika inlägg som berör mission. Jag (Erica) kommer att skriva lite om mina tankar om mission och berätta lite om missionsresor som jag har varit på. Kanske kan jag även skriva lite om hur man gör för att bli missionär. Det kommer även att komma tips om mission och saker som är bra att tänka på, undervisning och självklart så får ni skicka in saker till vår bloggmail om ni vill.
På Hans befallning ska vi nå de onådda och föra människor in i Jesu öppna famn...
♥
