Thailand 2007 - del två.

Idag kommer den sista delen där jag berättar om min missionsresa till Thailand 2007. Jag fortsätter där jag slutade igår…

… Det gav hur som helst Andreas en chans att förbereda predikan till nästa dag, och jag och John fick tid att förbereda ungdomsmötet. Vi hade fått veta på morgonen att vårt team skulle ta hand om predikan och ungdomsmötet nästa dag.
… Hela gudstjänsten var underbar, det enda negativa var att det var ganska jobbigt att sitta på golvet och hela tiden tänka på att inte ha fotsulan mot någon. Mina fötter somnade några gånger, men det var ju bara att väcka de, inget större problem alltså. :) … Det kom bara fem ungdomar på ungdomsmötet eftersom resten hade något att göra i samband med skolan. Så det blev aldrig några lekar. Ae sa att de ville höra om hur vi blev frälsta, så vi berättade det och sen berättade de sina vittnesbörd och vi pratade en del och sjöng lovsånger.



Det var onsdag och på kvällen skulle vi på den första cellgruppen. Pastorn vill att vi skulle ha undervisning på varje cellgrupp, och inte bara vittnesbörd som vi först hade trott. Det blev bestämt att jag skulle vittna dagen efter, alltså på torsdagen, och undervisa på fredagen.
[onsdag]… Då vi kom fram till rätt hus gick vi upp för en krokig, och ganska läskig, trappa och kom sen in i ett litet vardagsrum. Teven stod på och det var helt tomt i rummet. Någons Bibel och glasögon låg på golvet, det var det enda som vittnade om att några kristna snart skulle samlas för att tillsammans prisa Gud i en liten by i nordöstra Thailand. Vi satte oss ner på golvet och medan Ae stämde gitarren började fler och fler komma in och sätta sig längs väggen. Vi började med lovsång, underbar lovsång, och sen bad vi innan John vittnade om vad Gud hade gjort i hans liv. Vi fick höra om ett mirakel från hans barndom och två pojkar i 8-9 års-åldern tittade intresserat på honom medan han berättade. Sen blev det dags för Andreas undervisning.
[fredag]… Efter undervisningen berättade Ae att några ville ha förbön, så vi fick lägga händerna på de och be för de. Strax efter åkte vi tillbaka ”hem”. Jag somnade i bilen och sov nästan hela vägen… Innan vi gick och la oss då vi hade kommit ”hem” sa Jessica att hon hade tyckt att det var bra. Och tidigare under dagen hade Andreas, som inte var med på cellgruppen, läst igenom mina anteckningar och sagt att det var bra. Det kändes bra att göra det eftersom det var första gången jag undervisade någonsin. It was fun though.



… Vi avslutade arbetsdagen med att börja måla runt fönstren på övervåningen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, men då vi skulle sluta arbeta var mina händer inte vita längre – de var mörkbruna. Jag hade lyckats få färg över nästan hela händerna. Penseln var i och för sig ganska kladdig från början, men inte så kladdig. Det såg ut som om jag hade krigat med penseln och förlorat, big time. Jessica och Andreas fick skrubba mina händer i tio minuter innan jag blev ren. Haha.

Då vi precis hade kommit till Taphraya gjorde vi alltid något på kvällen, bön och lovsång eller shithead, nu satt vi mest och hängde eller gick och la oss. Just den här kvällen satt jag och läste och John satt en bit ifrån mig och löste Rubic’s kuben som Andreas hade köpt på den andra marknaden på vår day-off. Han hade fastnat för den helt och hållet och löste den numera på tid. Så jag kollade på klockan då och då och tog tid åt honom. Jessica påminde honom då och då om den halvfärdiga utvärderingen som låg på det lilla glasbordet framför honom. Hon och Andreas satt och pysslade med något vid köksbordet, jag kommer inte ens ihåg vad det var. Det var en någorlunda vanlig kväll för oss…



Sista natten sov vi i Bangkok och sen skulle vi flyga hem igen:
Jag gick omkring och kände mig lite sorgsen hela morgonen. Klockan nio sa vi hejdå åt John som skulle till en annan flygplats för att åka till Korea och hälsa på sina släktingar. Det var ett lätt duggregn ute, vilket bara förstärkte den sorgsna effekten av att teamet redan började splittras. Snyft. Då han hade åkt iväg i den gulgröna taxin började det bli dags för oss andra att hämta vår packning uppe på rummen. Vi skulle få skjuts av några från basen halv tio. Vi hann stå och vänta ett tag innan de kom, men det är ju alltid bra att vara i tid. Då de kom gick vi ut och slängde in våra väskor och strax efter var vi på väg mot flygplatsen. Det hade börjat regna mer och vi kunde höra hur regnet smattrade mot bilen. Om bara några timmar skulle vi vara long gone…

Jag är jätteglad att jag åkte på den här resan. Det var min andra missionsresa och efter att ha varit på den längtar jag bara ännu mer till nästa gång. Visst, allt var inte roligt hela tiden och ibland kändes saker jobbiga, men allt detta spelar ingen roll om man bara får vara precis där Gud vill att man ska vara. Är man det så kan man inte vara lyckligare…

/ Erica


Kommentarer
Skrivet av: ElinArmour

Njae, dom vill nog inte ge mig..

Har haft suicidtankar förut..

2009-11-04 @ 19:52:40
URL: http://elinarmour.blogg.se/
Skrivet av: Maria

Underbart att DU får vara ett Guds redskap och sprida evangeliet. Ibland önskar man att man var yngre och fick chans att vara med om sådana här spännande resor och möten med människor.



Allt gott till dig, underbara Erica och God bless you.Kram från Maria

2009-11-10 @ 08:14:47
URL: http://haggqvistmedq.blogg.se/

Skriv din kommentar här:

Namn:
Ska vi komma ihåg dig?

Mail: (det är bara vi som ser den!)

Hemsida/blogg:

Kommentar:

Trackback
Follow toliveforchrist

Jesussajten.se


RSS 2.0