Har du någon gång känt dig svag och tänkt att du kanske inte är rätt person för det som Gud har kallat dig att göra? Har du någon gång frågat dig varför Han valde just dig för uppgiften och tänkt att någon annan säkert skulle klara det mycket bättre än dig? Isåfall är du inte ensam, utan faktum är att många bibliska personer faktiskt har känt liknande saker och tänkt liknande tankar, personer som man vid första anblick ser som väldigt starka människor och inte alls skulle kunna tro detta om.

Mose är ett exempel på en sådan person. Då han hade blivit vuxen slog han ihjäl en egyptier och flydde sen till Midjan. Då var han inte så modig längre och självförtroendet hade börjat svikta. Han levde sedan i öknen under 40 års tid och då Gud sedan kallade honom att gå tillbaka till Egypten för att befria sitt folk så säger Mose i 2 Mos 3:11: Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten? Gud lovar då att vara med honom och ger honom makt att göra under. Men det hjälper inte. Tillslut säger Mose rakt ut till Gud: Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill...

Gideon är ett annat exempel. Till honom sa Gud så här i Dom 6:12: HERREN är med dig, du tappre stridsman. Som svar säger då Gideon några verser senare detta: O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus. Gud hade här precis kallat honom en tapper stridsman och ville att han skulle vara den som skulle befria Israel ur midjaniternas våld. Gideon håller inte med Gud, han ser sig själv som så långt ifrån en tapper stridsman som man kan komma.

Vi har också Paulus som i 1 Kor 2:3 skriver detta: Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Han var kallad av Gud att nå ut med evangeliet till hedningarna och hade fått en väldigt stark uppenbarelse av Gud, men ändå kände han sig på detta sätt.

Så här står det om just svaghet i Bibeln i 1 Kor 1:27-29: Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

     Här framkommer det tydligt att Gud har utvalt det som är svagt för att ingen människa ska kunna berömma sig inför Honom. Mose, Gideon och Paulus kunde exempelvis inte säga att allt som de åstadkom klarade de själva för att de var starkast och bäst. Mose ledde ett helt folk ut ur fångenskap, Gideon besegrade midjaniterna och Paulus gick ut med evangeliet till de onådda hedningarna. Det är inga småsaker vi pratar om här. Allt detta gjorde de genom Guds kraft som verkade i de, därför är det också Gud som får äran för detta. Istället för att vi tänker att det var tack vare Mose, Gideon och Paulus så tänker vi att det var tack vare GUD. Det enda som de här männen behövde göra var att följa Gud och låta Hans vilja ske i deras liv och ta emot vishet och kraft från Honom som är Herre över himmel och jord.

     Då Jesus säger i Joh 14:12 att den som tror på Honom ska utföra de gärningar som Han gör och till och med större än dessa så menar Han att vi ska göra det av tro och i Hans kraft. Inte i vår egen. Det är som Paulus skriver i Ef 6:10: Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Och sen vidare i Fil 4:13: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Så att man kan känna sig svag ibland och nästan undra om Gud led av tillfällig sinnesförvirring då Han kallade en till att göra något kommer i ett helt annat ljus då man ser vad Bibeln faktiskt säger om detta. Det är ju aldrig meningen att vi ska klara jobbet själva, utan vi har ju Gud med oss som använder oss för att Hans vilja ska ske på jorden. Vi behöver bara låta oss själva bli använda av Gud och leva i kallelsen så ska vi till och med kunna utföra större gärningar än vad Jesus själv gjorde...

/ Erica